Nyårslöftet som jag tänker hålla

Krönikor
PUBLICERAD:

Nyårslöften är egentligen inte min grej. De gånger jag gett ett löfte har det handlat om att jag ska leva ett sundare och hälsosammare liv, vilket är en omskrivning för att jag ska gå ner i vikt. Det har funkat sådär.

Men inför 2019 tänker jag ge offentlighet åt mitt löfte. Som är – håll i er – att byta bil!

Det kanske inte är en stor sak för många, men för mig är det definitivt det. I minst tre års tid har jag skjutit upp att min S40 har sett sina bästa dagar. Förvisso har vägmätaren inte passerat 10 000 mil än, trots bilen rullat på vägarna i snart 19 år. Problemet är den rödbruna strimma som breder ut sig längs hjulhusen. Enligt vad jag hört försvinner inte rost av sig självt och jag har tummen mitt i handen. Det är hög tid att uppgradera. Men inte till vilket pris som helst. Den årliga värdeminskningen på min S40 räknas nog i hundralappar, om ens det. Jag lägger dock ett par tusenlappar om året i reparationskostnader, men det är garanterat avsevärt mindre än den årliga värdeminskningen på en bil som inte har alltför många år på nacken.

Förutom att jag är ekonomisk (läs snål) är jag även omständlig och lat. Att lusläsa bilannonser och syna bilhandlarnas utbud kommer att ta tid och är inget som lockar mig. Skulle jag hitta den perfekta bilen skulle den garanterat vara såld innan jag hunnit lägga ett bud. Med den inställningen förstår ni varför jag närmar mig min fjärde vår i rad där jag går i bilbytartankar. Men 2019 måste det hända något. Ta det som ett nyårslöfte.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.