Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Privilegierad nog att inte frysa

Krönikor
PUBLICERAD:

Nog trodde jag att jag var lite vuxen när jag flyttade hemifrån vid 16 års ålder. Kanske ännu mer när jag flyttade utomlands för första gången. Och ytterligare lite till när jag tog examen från min universitetsutbildning.

Men det var inte förrän i onsdags morse som jag insåg att jag verkligen hade mognat, när jag utan att tveka drog ett par termobyxor över strumpbyxor och kjol för att knalla till jobbet.

Jag sneglade upprört på alla strumplösa unga män med lågskor och upprullade chinos jag mötte. (Varför pågår det modet fortfarande?) Och alla damer med frisyr som vägrade bära mössa. I varma byxor, fotriktiga skor, ullvantar och mössa kände jag mig oövervinnlig. Som att jag listat ut en hemlighet, nämligen att det är ett privilegium vi har, vi som kan välja att inte frysa.

Annat är det för alla hemlösa. Och de finns, till och med i Värmland – enligt Socialstyrelsen drygt 680 stycken i en mätning från 2017.

På ett rakt och gripande sätt speglas hemlösas situation av fotografen Christoffer Hjalmarsson hans ”36 dagar på gatan”. Alla avsnitt finns på SVT play, och ett tips är att ägna någon stund av eventuell julledighet att titta.

Och om du ser en försäljare av tidningen Faktum i Karlstad kan du köpa ett exemplar. Så kanske du i något mått bidrar till en lite varmare jul även för den som är ofrivilligt kall.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.