Kommunerna snart 40 miljarder back

Ledare
PUBLICERAD:

Kommundirektören i Hammarö, Caroline Depui, beskriver det kort och kärnfullt i en intervju i VF i november: ”Man får jobba i blindo. Vi vet inte om det blir några extra miljarder i statsbidrag och inte heller vilket politiskt styre som väntar. Och tiden börjar rinna ut.”

Kommunerna behöver 43 miljarder på bara fyra år för att hantera minskade intäkter och högre kostnader.
Foto: THERESE SEDMAN / TT

Depui beskriver den egna kommunens ”utmaningar”, som vi optimistiskt ska kalla dem istället för ”problem”, men skulle kunna prata om minst hälften av de svenska kommunerna: en pressande demografisk utveckling med en högre andel äldre, stora sparkrav i nämnderna, hotande skattehöjningar – och inga besked om vad av detta lokalpolitikerna kan räkna med att få hjälp med av staten.

På sidlinjerna sitter kommunmedborgare och undrar varför pengarna inte räcker, varför skatter och avgifter höjs utan att servicen blir bättre – medan politikerna i kommuner och landsting sliter med att få budgetarna att gå ihop och allt snävare tvingas prioritera det som är lagstadgat framför annat man tycker är viktigt men som det helt enkelt inte finns pengar till.

Ropen om att ”Pengarna måste ju gå att hitta någon annanstans” är nästan alltid begripliga, men det är länge sedan det fanns överfinansierade poster i de kommunala budgetarna.

I måndags presenterade SKL, Sveriges kommuner och landsting, sin senaste ekonomirapport – och där finns absolut inget som tröstar lokalpolitikerna.

”Utifrån vår samhällsekonomiska bedömning och ett antagande om att kostnaderna i sektorn ökar i takt med de demografiska kraven, det vill säga en oförändrad personaltäthet, uppstår ett gap mellan intäkter och kostnader motsvarande 43 miljarder kronor fram till 2022.”

För att endast upprätthålla den nivå på den kommunala servicen vi har i dag, utan att höja ambitionerna det allra minsta, krävs över 40 miljarder på fyra år, huvudsakligen på grund av en stor grupp äldre som inom denna tidsperiod bedömd börja efterfråga vård och omsorg.

Det motsvarar ungefär 4000 kronor per svensk om Sverige skulle dela solidariskt på kostnaden, vilket vore det rimliga – men ännu mer för alla som bor i utflyttningskommuner med en ännu högre andel äldre. I alla fall om pengarna behöver betalas via kommunalskatten.

Flera företrädare från olika partier har uttalat en vilja att öka statsbidragen, konstaterar SKL i sin rapport. Men med hur mycket? Hur mycket ska kommunerna och landstingen behöva samla in i extra skatteuttag – eller behöva skära ner i verksamheten?

Och hur mycket mer kan kommunerna ens höja kommunalskatten?

Nu har sex av tio svenska kommuner en skattesats på över 32,80 per intjänad hundralapp. Det är bara en enda av värmlandskommunerna, Arvika, som lyckas hålla sig under det. Två kommuner i landet har redan spräckt 35-procentsgränsen – många fler ligger hack i häl.

Lösningen sitter i riksdagen, i ett beslut om kraftigt höjda statsbidrag under flera år. Men då måste vi först ha en regering - och helst en regering som bryr sig.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.