Processen med att bilda en regering är inte oändlig. Nu finns en tidtabell att följa för partiledarna. Har de inte lyckats få fram en regering som godkänns i riksdagen den 23 januari väntar ett extra val söndag 21 april.
Det är bra att talmannen Andreas Norlén sätter ner foten. Nya sonderingar, nya fikarundor eller fler gruppterapimöten hade inte hjälpt. Nu får de två tänkbara statsministerkandidaterna ansvaret för att hitta en lösning de närmaste veckorna.
Det är hög tid att Sverige får en regering, konstaterade talmannen vid ännu en presskonferens och det är ett understatement. Det är många som har väntat länge och Norlén beklagar att det har tagit så lång tid.
Han vill ha en kandidat som kan bli vald nästa gång riksdagen ska rösta. En tredje omröstning redan den här veckan hade resulterat i ett tredje nej. Det hade ökat pressen på partiledarna, men nu finns den där ändå.
Ulf Kristersson har inte mycket att förhandla om.
Det blir ett kort julfirande för Stefan Löfven och Ulf Kristersson. Båda lovar att göra allt de kan för att få fram en handlingskraftig regering.
Ulf Kristersson har inte mycket att förhandla om. M-ledaren kan mest bara vädja till de forna allianskamraterna att släppa fram hans lilla konservativa SD-beroende regering. Han drömde fortfarande om en bred alliansregering i sitt jultal, men det kan han glömma.
Ett erbjudande till C och L om något slags anti-SD-garanti för att hindra inflytande från högernationalisterna blir svårt att få igenom. Det är naivt att tro att SD skulle acceptera det, och i så fall trycker de på nejknappen för Kristersson.
Stefan Löfven har ett bättre läge. Han var nära att sy ihop en uppgörelse förra helgen. Liberalerna och Miljöpartiet hade köpt den, men Centerpartiet sade nej. Den föll på arbetsrätten, där Annie Lööf försökte nå längre än alliansregeringen gjorde på åtta år.
Hon borde lyssna på Svenskt Näringsliv som helst gör upp i arbetsrättsliga frågor med facket utan politisk inblandning. Det är den svenska modellen, som har fungerat bra i 80 år och den kan inte rivas upp i en enda förhandling.
Lööfs nejsägande under hösten har gjort att hon har tappat i förtroende.
Lööf hävdar fortfarande att S har lämnat för vaga svar, men det finns ändå en öppning för fortsatta förhandlingar. Lilla Centerpartiet tar på sig ett stort ansvar om de fortfarande tror att de kan diktera politiken de närmaste åren. De har en nyckelroll, även om de inte gärna vill erkänna det.
Lööfs nejsägande under hösten har gjort att hon har tappat i förtroende. Partiet har förlorat var tredje väljare, de flesta till S, och är nu mindre än KD i DN/Ipsos nya mätning. Två av tre C-väljare ser gärna ett samarbete med S, som ökar stadigt i opinionsmätningarna. Stefan Löfven har övertygat mest i höst.
Han kan därför gå in i nya förhandlingar i en stark position. Det är till och med läge att ställa nya krav på C och L att ändra i den mörkblå budget som de släppte fram i förra veckan genom att lägga ner sina röster. S bör åtminstone kräva att Jämställdhetsmyndigheten blir kvar, att klimatpengarna återställs och att kulturskolorna får sina statliga pengar.