På väg mot avgrunden?

Ledare
PUBLICERAD:
Riksdagens talman Andreas Norlén ger besked om nästa steg i regeringsfrågan på onsdag förmiddag.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Det har gått 100 dagar sedan valet och Sverige har fortfarande inte en regering. På onsdag förmiddag redovisar talmannen Andreas Norlén nästa steg i den långdragna processen. Börjar han ändå inte bli lite otålig?

Hos många lokalpolitiker är tålamodet redan slut. Men gör upp nu någon gång, vädjar de. Erik Evestam, kommun- och regionpolitiker (C) i Säffle, anklagar riksdagsledamöterna i ett debattinlägg i Aftonbladet:

”Det här imponerar inte. Inte alls. Trots att ni har sökt – och fått – folkets förtroende att sitta på landets allra finaste politiska uppdrag och trots att ni är omgivna av experter på alla tänkbara politikområden, så klarar ni inte av att lösa den första uppgift som lades på ert bord: att förvalta ett valresultat.”

38 000 politiker i olika kommunala styrelser och nämnder har tillsatts. Nya majoriteter har bildats, och de kan som Evestam skriver vara röd-röda, röd-gröna, blå-gröna, röd-grön-rosa och alla nyanser däremellan. Alla väntar på besked om vilka som ska regera landet.

Nu ska det till rikspolitikernas försvar sägas att det är lättare att komma överens på lokal nivå. Där handlar det mer om praktiska frågor än om ideologi.

Ett extra val kräver 230 miljoner nya valsedlar, 30 000 valarbetare och kostar 400 miljoner kronor.

Evestams slutsats är att partierna måste fixa det här utan ett extra val. Han ställer inte upp i en ny valrörelse i vinter.

Talman Norlén vill inte heller ha ett extraval och talar om en avgrund. Det finns 400 miljoner skäl att undvika det, sade han i söndagens Agenda. Ja, ett extra val kräver 230 miljoner nya valsedlar, 30 000 valarbetare och kostar 400 miljoner kronor.

Demokrati får ta tid och demokrati får kosta, men visst vore det ett misslyckande om det inte går att bilda en regering på de fyra försök som talmannen och riksdagen har på sig. Förtroendet för politikerna skulle få sig en knäck om de inte lyckas komma fram till en lösning. Särskilt inte när partierna länge borde ha varit förberedda på det svåra parlamentariska läge som väljarna gav dem.

Moderaterna riskerar att förlora positionen som näst största parti, och det skulle inte bli lättare för Ulf Kristersson att bli statsminister om Jimmie Åkessons parti blir större.

Intresset för valet i september var stort. 87 procent av väljarna röstade och det är den högsta siffran på 30 år. Frågan är hur många som är sugna att göra om det senare i vinter. Risken är stor att valdeltagandet sjunker.

Risken är ännu större att ett nyval inte skulle underlätta bildandet av en regering. Opinionsmätningarna visar att sossarna ser ut att växa, men det är långt till en rödgrön majoritet. Både Liberalerna och Miljöpartiet riskerar att åka ur riksdagen.

Moderaterna riskerar att förlora positionen som näst största parti, och det skulle inte bli lättare för Ulf Kristersson att bli statsminister om Jimmie Åkessons parti blir större. Centerpartiet kan också förlora väljare efter Annie Lööfs kategoriska nejsägande i höst.

Ett extra val är ingen avgrund, men det bör ändå undvikas. Det rimliga är att Anders Norlén aviserar ännu en skarp omröstning om Ulf Kristersson som statsminister på fredag, även om M-ledaren vill vänta.

Har C och L mjuknat så mycket att de kan släppa fram en M-KD-regering som redan fått igenom en brutal mörkblå budget med stöd av SD? Det vore en olycka för landet.

Står de kvar vid sitt nej väntar en fjärde omröstning med Stefan Löfven i en trolig huvudroll. I så fall får de byta ut julefriden mot nya förhandlingar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.