Macron är inte folkets president

Ledare
PUBLICERAD:
Demonstranter blockerar en rondell i protest mot höjda dieselpriser. De gula västarna har ett starkt folkligt stöd, det har däremot inte president
Foto: Claude Paris
De flesta av demonstranterna i de gula västarna på de franska vägarna är fredligt småfolk. De har ett starkt folkligt stöd, men det har inte president Emmanuel Macron. Han är och förblir de rikas president som uppträder arrogant och överlägset. Han kommer aldrig att bli folklig. Det hjälper inte att han har lagt in backen.

Det brinner på gatorna i Paris. Tusentals gulvästade över hela Frankrike blockerar vid helgerna vägkorsningarna. Över 80 000 poliser plus militär är inkallade att hålla ordning.

Demonstranterna är till största delen vanligt franskt småfolk eller medelklass. De har stöd av över 70 procent av befolkningen. Till demonstranterna har också anslutits sig en mobb av hårdföra brottslingar som står för våldsinslagen.

Samtidigt har presidentens popularitet sjunkit rekordsnabbt från över 65 procent i fjol vid tillträdet till under 20 procent idag. Ett snabbare fall än någon president har utsatts för. Hur har detta varit möjligt? Min tolkning är att det både beror på den politik regimen fört och på Emmanuel Macrons personliga egenskaper.

Macron fick i första valomgången i fjol bara 24 procent av rösterna och detta räckte för att bli den ene av två kandidater i slutomgången. Tack vare att det avslöjades att högerns kandidat med EU-medel hade avlönat sin hustru som personlig assistent med tio miljoner kronor.

Macron ställdes i slutomgången mot en omöjlig kandidat, Marine le Pen från Nationella Fronten. Dotter till grundaren av partiet, den gamle torteraren och rasisten Jean-Marie le Pen. Macron vann valet med stöd av alla demokratiska krafter och fick över 63 procent av rösterna i valet. Hans segertåg fortsatte sedan i parlamentsvalet.

Alla franska presidenter jag upplevt har varit arroganta men Macron tar priset. Han har läxat upp ungdomar som inte kallat honom ”monsieur le president”. Han har hånat arbetslösa och pensionärer som har de svårt. Medan vanliga fransmän kämpar har han satsat dyrt på Elyséepalatset i Paris och en ny pool i sommarresidenset. Han kommer aldrig att bli folklig.

Macron började sin regim med att ta bort förmögenhetskatten för de rikaste och ersatte den med en fastighetskatt som innebar lägre skatter. Han gav också andra förmåner till bankerna. Samtidigt drog han in förmåner för vanligt folk. Direkt fick han öknamnet de ”de rikas president” eller bankerna president.

Nu lägger Macron in backen. Det första som togs bort var höjningar av dieselpriserna. Och i sitt TV- tal till nationen utlovade presidenten höjda minimilöner betalda av staten motsvarande 1000 kronor i månaden.

Kan låta mycket och dyrt. Men i förhållande till landets BNP motsvarar det under 0,1 procent, det vill säga felräkningspengar. Och mycket mindre än av vad den borttagna förmögenhetsskatten till de allra rikaste gav. Likaså mycket mindre än kostnaderna för samhället av vad demonstrationerna kostar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.