Han vann hundratals pokaler genom åren. Men snart har Jan ”Flash” Nilsson bara kvar några få.
Racingprofilen har gjort sig av med nästan 400 bucklor den senaste tiden.
– Jag är glad om de kan komma till nytta för andra, säger han.
Hösten 2011 slutade Jan ”Flash” Nilsson att tävla efter många framgångsrika år. Det skvallrar inte minst hans gedigna prissamling om. Värmlänningen samlade på sig flera hundra pokaler genom åren, för allt från segrar i karting till STCC, men nu har merparten lämnat hans ägo.
180 pokaler från åren med Volvo befinner sig numera på Cyan Racings högkvarter i Mölndal utanför Göteborg.
– De har ett litet museum där nere och pokalerna står tillsammans med mina gamla bilar, berättar Nilsson.
På torsdagen levererade han 200 pokaler, vunna i bland annat karting-, Formel 3- och Renault-serierna, till Ducatiklubben i Stockholm. Som du ser på bilden ovan var hela bagageutrymmet i Nilssons bil överbelamrat.
– Ducatiklubben kommer att dela ut priserna på sina tävlingar och fortsätta glädja människor. De har frågat mig om jag är intresserad av att dela ut något pris i samband med en final, säger Nilsson.
Flera anledningar
Men den stora frågan är varför han gör detta.
Den frågan får ett långt och flerbottnat svar.
– Jag slutade tävla på hösten 2011 men det tog väl ungefär till i somras innan jag fick lite frid i kroppen. Många idrottsmän får ju depressioner och en del tar till och med livet av sig efter att karriären är över. Så har inte jag haft det, men jag har inte mått så bra mentalt. När jag var proffs lade jag all vaken tid på att vara just proffs. Varje morgon och kväll låg jag i sängen och funderade, planerade och gick igenom allt jag skulle göra för att vinna och bli bra. När jag slutade försvann den biten, mitt livs självklarheter försvann, säger Nilsson och fortsätter:
– Jag har bearbetat livet efter racingkarriären på många olika sätt och i somras kom jag till ro i den biten. Jag hittade en annan Jan Nilsson som inte är ”Flash”. Pokalerna representerade mitt gamla liv och det här är ett sätt att göra avslut, det känns bra att städa ur det gamla. Men samtidigt var det en av de finaste stunderna jag har haft när jag stoppade in dem i bilen och läste på varje pokal, alla representerade en speciell känsla.
Platsbrist är en annan anledning.
– Jag har ju inte kvar några lokaler och har definitivt inte plats hemma. Det är bättre att de hamnar någonstans än att de står hos mig och samlar damm.
Några pokaler har han dock sparat.
– Jag har kvar Monaco-bucklan, guld-, silver- och bronspokalerna från SM, några Europapokalerna. De jag har lite extra känslor för.
Även alla priser han vann med det egna BMW-stallet i STCC är än så länge kvar.
– Vi får se om jag kan hitta på något med dem också, säger Jan Nilsson.