Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Urstarka sånger med blandade rötter

Skivor
PUBLICERAD:
Jesper ”Jeepstarr” Trodal från Ransäter har rötter i både Kenya och Norge.
Foto: Pressbild

High life

Jeepstarr

Trodal
(Same Plate Music)

Jesper ”Jeepstarr” Trodal har jag tidigare bara hört i gruppen Kapellet, men numera är han alltså sin egen och här verkar han, i mina öron, ha tagit det definitiva musikaliska steget från Jamaica till Afrika, men med betydelsefulla nedslag såväl i Norge som i Ransäter; ”djupt inne i mig själv växer ett hem som rymmer hela världen” konstaterar han redan på inledningsspåret. Det är bara en av alla de suveräna textstrofer som detta album svämmar över av.

Barndomen tillbringade Jeepstarr bland annat i Kenya, efternamnet är taget från hans mammas norska hemort, själv kallar han sig värmlandspöjk efter att ha bott i Ransäter i flera år.

”Reggaeartist” brukar han sorteras in som, men utan att ha totalkoll tycker jag att det är en i sammanhanget ganska klen betecking, eftersom genrens baktunghet nästan helt lyser med sin frånvaro. Här är det ett mer fjädrande, oemotståndligt beat som dominerar, trots tyngden i basen och allvaret i det som Jeepstarr har att berätta.

Han leker med orden; ”vägskäl” blir ”världssjäl” eller ”vägsjäl” i en betraktelse över hur tillvaron hänger ihop och faller isär. Lätta förskjutningar i betoningen ger svenskan en påtagligt afrikansk färg och han rör sig snabbt med suverän musikalitet genom sina berättelser.

Sångerna spänner från det politiska till det privata. Det är viktigt att lyssna på andra, men ändå vara sig själv, bekämpa allt ytligt, gå sin egen väg med huvudet högt, ”rak som en linjal”.

Skivomslaget till "Trodal" som släpps i en exklusiv vinylutgåva.
Foto: Oskar Omne

Jeepstarr sjunger om sanslösa förälskelser, smärtsamma uppbrott och ångestframkallande händelser som aldrig går att glömma.

Men i läkeprocessen har musiken en stor roll, ofta betyder den allt. Och han kan glädjas åt att det finns andra som tycker om den, men att antalet likes på nätet egentligen inte har någon betydelse. Hans sånger kommer inte att kunna ändra massorna, men kanske kan han lyckas beröra några, peka ut en riktning.

Det är urstarka sånger med tre spår som avslutande triumf: ”Bad gal” om den person som han ska dela livet med, utan alla kanske, ”Mamma Trodal” som funnits där hela tiden och som han alltid kommer att slåss för, ”Hjärtflimmer” om vad som händer när den stora kärleken kraschar; ”skippa psykolog och hämta kirurg för att ersätta mitt brustna hjärta”, vädjar han. Och är det inte fågelkvitter som hörs, kanske med hopp om att allt ska bli bättre?

I dessa tider går det dessutom att fundera över om albumet blivit av utan öppna gränser mellan den afrikanska savannen, de norska vidderna och den djupa Klarälvdalen.

Kärlek och respekt, hälsar Jeepstarr.

Detsamma, säger jag.