Det finns ändå vissa gränser

Ledare
PUBLICERAD:
Statsminister Stefan Löfven (S) ska försöka tillfredsställa alla från nyliberala centerpartister till radikala vänsteranhängare.
Foto: Jessica Gow/TT
Socialdemokraternas partistyrelse samlas i helgen på klassiska Bommersvik. Diskussionen handlar naturligtvis om Annie Lööfs och Jan Björklund ohemula krav för att släppa fram en S-regering.

Annie Lööf leder ett parti som fick 8,6 procent av rösterna i valet. Jan Björklunds parti lockade bara 5,5 procent av väljarna. Nu vill dessa småpartier att det största partiet med 28,3 procent av väljarna bakom sig ska få styra landet, men bara om det bedriver en politik som ligger till höger om den Alliansen tänkte driva.

De tänker dock inte vara med och dela på ansvaret genom att sätta sig i samma regering som Löfven. Nej, tvärtom, de tänker sitta på läktaren och klaga när han inte gör som de vill. De försöker ta en gigantisk politisk springnota.

Kaxiga Lööfs utpressningsliknande kravlista är oförskämt fräck, men Stefan Löfvens svar är så diplomatiskt som det kan vara. Han har sett kraven och vill ödmjukt föra samtal om dem. Ja, han har ju talat om att bryta blockpolitiken ända sedan han tillträdde, så det vore oklokt att ge upp nu när han har målet i sikte.

Men det måste ändå finnas gränser för vad sossarna kan gå med på. Att ta bort värnskatten för alla som tjänar över 55 000 kronor i månaden kan en S-regering som vill minska klyftorna inte göra. Att införa marknadshyror när 636 000 står i bostadskö bara i Stockholm är inte vad landet behöver. Att luckra upp anställningstryggheten när otryggheten på arbetsmarknaden redan är utbredd är också fel väg att gå.

Inte nog med de hårda kravlistorna från C och L, som inte visar några spår av ödmjukhet. Löfven ska också hålla MP och V på gott humör. Språkröret Isabella Lövin kräver gröna statsråd i regeringen, annars trycker de på den röda knappen i statsministeromröstningen. V-ledaren Jonas Sjöstedt hotar också att rösta nej om Löfven går med på Lööfs och Björklunds krav.

Löfven ska tillfredsställa alla från nyliberala centerpartister till radikala vänsterpartister, dessutom få LO att acceptera den framtida politiken. Större utmaning går inte att få för en erkänt skicklig förhandlare. Han är ingen trollkarl, och det är svårt att se hur han ska kunna lösa det här utan magiska krafter. En typisk svensk kompromiss där ingen är riktigt nöjd men ändå till slut säger ja ser avlägsen ut.

Han kan ändå inte sälja ut sossarnas själ och hjärta för att få fortsätta regera. Då är det bättre att gå i radikal opposition.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.