Hoppa till huvudinnehållet

Björklunds sista strid?

Publicerad:
Reporter Peter Franke
Peter Franke
peter.franke@vf.se
Liberalernas partiledare Jan Björklund trängs hårt av motståndarna inom partiet.
Liberalernas partiledare Jan Björklund trängs hårt av motståndarna inom partiet. Foto: Anders Wiklund/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Att vara liberal är att vara kluven. Förre folkpartiledaren Gunnar Heléns bevingade ord gäller i hög grad även i dag. Det krympande liberala partiet är inte överens om vilken väg de ska välja.

Ser inte Jan Björklund lite trött ut bakom skäggstubben? Inte undra på i så fall. Han har varit partiledare i elva år och har tre ganska misslyckade val på meritlistan. Efter valet i september är Liberalerna minsta borgerliga partiet, passerat av Kristdemokraterna med bred marginal. Med Björklund i täten har det aldrig blivit något som liknar Westerbergeffekt eller Leijonkungsval.

Osämjan i den gamla Alliansen frestar naturligtvis på. Att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister var inte lätt, men modigt. Jan Björklunds röstförklaring var tydlig. Han accepterar inte att SD skulle bli det nav kring vilken all politik godkänns eller förkastas med ständiga ultimatum och kriser. Han har lovat sina adopterade söner att aldrig låta SD få inflytande.

Dörren till att släppa fram en M+KD-regering står ändå lite på glänt. I SVT:s Aktuellt säger Björklund att det inte kan uteslutas som ett sista alternativ om det är det enda som ligger på bordet.

Han håller också öppet för någon form av samarbete med Socialdemokraterna, även om det inte är hans förstahandsval. Han hoppas fortfarande på den osannolika regeringskombinationen med hela Alliansen och Miljöpartiet, som både Kristersson och språkrören bestämt avfärdat.

Skåneliberalerna har dock bestämt uteslutit att medverka i eller släppa fram en regering som leds av S. Ett sådant äktenskap skulle bli olyckligt och vore förödande för partiet, hävdar skåningarna.

De menar att ett nej är av ”existentiell betydelse” för överlevnad efter nästa val. De är rädda för att ett S-samarbete skulle kväva partiet, ungefär som de menar att MP har tryckts tillbaka under fyra år.

Både riksdagsgruppen och distrikten är splittrade. Flera propagerar öppet för att partiet bör släppa fram en M+KD-regering. Torkil Strandberg, kommunalråd i Landskrona, är en av dem. Han har styrt i tolv år med passivt stöd av SD.

Det är naturligt att talet om att SD inte är så farliga hörs mest från Skåne, där högernationalisterna är som starkast. I Staffanstorp fick de fyra allianspartierna tillsammans 58 procent av rösterna. Ändå valde Moderaterna att göra upp med Sverigedemokraterna, vilket fick förre M-ledaren Carl Bildt att säga att han vet att de kan vara konstiga i Skåne.

Björklund och partiet måste välja mellan det de ser som pest eller kolera. Valet står mellan Löfven och Åkesson. Om de fortsätter säga nej till båda väntar troligen ett extra val och då kan man verkligen säga att partiet lever farligt. Futtiga 3,7 procent i senaste Novusmätningen och deras väljare är troligen lika splittrade som partiet.

Om partirådet trots allt till slut bestämmer sig för obehagligheten att släppa fram en M+KD-regering får ändå Jan Björklund chansen att göra en snygg sorti. Han kan kliva av som partiordförande med hedern i behåll och säga att han höll löftet till sina söner.

Artikeltaggar

AlliansenJan BjörklundKristdemokraternaLedareLiberalernaMiljöpartietSocialdemokraternaSverigedemokraternaUlf Kristersson