Lång dags färd mot vadå?

Ledare
PUBLICERAD:
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har inte kommit särskilt långt efter en veckas sonderingar.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Det ser ut att dröja länge innan Sverige har en riktig regering. Positionerna är fortfarande lika låsta efter Stefan Löfvens första sonderingsvecka.

Det har gått drygt sex veckor sedan valet som inte gav någon tydlig vinnare. Alliansen och Sverigedemokraterna gjorde det de hade lovat i valrörelsen och röstade i riksdagen bort Stefan Löfven som statsminister. Någon plan för nästa steg hade de inte.

Moderatledaren Ulf Kristersson körde blodig rakt in i kaklet och fick ge upp sitt första försök att bilda regering. Centern och Liberalerna vägrade släppa fram en högerregering som behövde stöd från Sverigedemokraterna. Det ska de ha heder för.

Deras vägran väcker hårda känslor hos Moderaterna. I söndagens Agenda målade EU-parlamentarikern Fredrick Federley upp en bild av centerhatet:

– Jag har sett det lite som att en ytterlighet som är väldigt moderatnära, har försökt använda alla medel för att trycka bort Centerpartiet. Nu får det vara nog med det.

Det tär på kittet mellan partierna, hävdar Federley och det är en underdrift. Det är inte bara kittet som krackelerar i Alliansen utan fönsterrutorna i bygget är också krossade. Problemet är att ingen av de fyra partiledarna vill ta på sig ansvaret för att säga att Alliansen är körd.

Stefan Löfven har inte lyckats rucka på positionerna under sin första sonderingsvecka. Det förs förtroliga, respektfulla och konstruktiva samtal, men ingenting har hänt. Det är fortfarande svårt och komplicerat, rapporterar Löfven.

Tempot är lågt och ingen vill skruva upp det. Talmannen Andreas Norlén är en försiktig general som hellre låter partiledarna sondera än att tvinga fram ett förslag som riksdagen får rösta om. Ett nederlag för en statsministerkandidat skulle vara ett nederlag även för talmannen, men sonderingarna kan inte pågå i all evighet.

Stefan Löfven har heller ingen brådska. Konkreta förhandlingar är inte i sikte än, men pressen ökar på partiledarna att börja röra på sig.

– Det gäller att öka förståelsen för varandras bevekelsegrunder och se om det finns någon ny tråd att dra i, förklarade han på måndagsförmiddagens pressträff.

Han har en vecka till på sig att dra lite hårdare i trådarna, men säger redan nu att det är inte säkert att den här sonderingsrundan ger resultat. Frågan är vad han gör då. Slänger in handduken eller begär mer tid? Det lutar åt det senare, men vem ska få uppdraget om han ger upp?

Möjligheterna för Ulf Kristersson att få ihop en regering som överlever särskilt länge är inte större nu än när han körde huvudet i kaklet förra helgen. Det kan ta några veckor till, men sedan kan budet mycket väl gå till Stefan Löfven igen. Och det är bättre att det tar lite tid med regeringsbildningen nu än att landet får fyra år med återkommande regeringskriser.

Till slut är det ändå Annie Lööf som måste bestämma sig vilken sida Centerpartiet ska stå på. Vilket löfte vill hon bryta? Vem ogillar hon mest? Stefan Löfven eller Jimmie Åkesson? För en liberal partiledare borde valet vara lätt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.