• idag
    25 jan
    -4°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -2°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    27 jan
    -4°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    28 jan
    -5°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    29 jan
    -5°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ränderna går aldrig ur

Ledare
PUBLICERAD:
Journalisten och författaren Stieg Larsson brann för att försvara demokratin mot högerextremism och nationalism. Se filmen om hans liv.
Foto: Leif Blom / TT
I fredags hade filmen ”Mannen som lekte med elden” biopremiär. Det är en stark berättelse om journalisten och författaren Stieg Larssons självförbrännande liv och hans oförtröttliga kartläggning av nazismen och högerextremismen.

Filmen är också en utmärkt skildring av Sverige på 80- och 90-talen. Stieg Larsson var med och startade tidskriften Expo, som intensivt bevakade den högerextrema rörelsen.

De skrev om vit makt-musiken, om Bevara Sverige svenskt och om rasistiska illdåd, bland annat det brutala mordet på 14-årige John Hron. De blev själva utsatta för våld. Det var ett mirakel att två Expomedarbetare överlevde en bilbomb i Nacka 1999.

Stieg Larsson jobbade alltid och hårt. Han såg Sverigedemokraterna växa och byta skepnad, men rasismen försvann inte för att de bytte från bomberjackor till kostym. Ränderna går aldrig ur.

Det finns ingen demokratisk rasism, slår han fast i filmen. Hans livsuppgift var att försvara demokratin och det gjorde han fram till sin död i en hjärtinfarkt 2004, bara 50 år fyllda och innan hans romaner blev global succé.

Stieg Larssons klarsyn och engagemang hade behövts i dag, men det ideologiska arvet från honom måste vårdas. De politiker som överväger att samarbeta med Sverigedemokraterna bör göra det genom att se filmen. De kan också gärna lyssna på P1-dokumentären Arvet efter Kent Ekeroth innan de bestämmer sig för att släppa fram SD till makten.

Reportern Erik Hedtjärn har följt SD-politikern från debuten i riksdagen 2010 till hans ofrivilliga sorti i somras. Ekeroth petades av partiledningen utan motivering. Deras kandidat till justitieministerposten hade rumlat lite för ofta och skapat alltför många negativa rubriker.

Men han gör fortfarande nytta för nationalisterna. Som reporter för främlingsfientliga sajten Samhällsnytt skildrar han hur farliga invandrare förstör livet för vanliga svenskar. Retoriken känns igen från 30-talets Tyskland.

Tonläget inom SD har höjts i och efter valrörelsen. Ekeroth talar om att Sverige står vid ett avgörande vägskäl, gruppledaren Mattias Karlsson hävdar att landet är inne i en existentiell kamp där alternativet är seger eller död. Partiledaren Jimmie Åkesson håller med om att vi befinner oss i krig.

Sverigedemokraterna hyllar Ungerns Viktor Orbán, en nationalistisk ledare som vill skapa en illiberal demokrati och som steg för steg plockar ner demokratins grundstenar. Om SD får makt kan de göra samma sak här.

Nu vill en växande falang inom Moderaterna ”släppa beröringsskräcken” och samarbeta med SD. De får understöd av tunga näringslivsföreträdare som Antonia Ax:son Johnsson, ägare till bland annat Åhléns, Hemköp och Willys. Hon får dock motstånd från styrelseproffset Marcus Storch.

– Problemet med Sverigedemokraterna är att de kommer stegvis montera ned vår demokrati, sade Storch i söndagens Agenda och varnade för att de borgerliga partierna kan hamna i en utpressningssituation.

Storchs varning är befogad. Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. Att släppa fram SD till makt och inflytande är att leka med elden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.