Jag är båtlös – herregud vad tråkigt.
Det började med att jag och sambon tröttnade på att snurra runt i hemmaviken och istället letade efter ett större flytetyg, med längre räckvidd. Men först var vi tvungna att sälja det vi hade under presenningen på tomten.
I början på maj började vi skura den finska roddbåten och hängde på utombordaren. Vi tog några klatschiga bilder där den låg på kärran och ett par säljande meningar senare hade vi en annons på en känd köpochsälj-sajt som rimmar på krocket.
Sen ringde ingen.
Det dröjde två veckor innan en man hörde av sig och ville titta på skeppet. Men han dök aldrig upp. Ytterligare en spekulant ville köpa motorn. En annan bara kärran. Ingen var intresserad av hela paketet.
Jag och sambon tappade hoppet och slutade titta på nya annonser. I stället sjösatte vi plastekan och tänkte att båten skulle få gå en säsong till. Det var ju fortfarande en bra båt. När den äntligen låg i vattnet passade vi på att filma en snutt med mobilen för att visa en eventuell framtida köpare att motorn faktiskt fungerade. Annonsen uppdaterades och två dagar senare låg båten på släpet på väg till sin nya ägare. Snabb affär men snopet. För nu står vi helt utan farkost och befinner oss mitt i semestern. Alla bra objekt verkar redan vara sålda och klipporna på öarna i Vänern ser löjligt inbjudande ut – från land. Om inte båtbussarna fixar en hållplats i Ölme snabbt får vi införskaffa luftmadrasser och simfötter.