Det är ishockeyns bakgård – men också vägen till NHL. När Magnus Nygren berättar om första tiden i AHL är det en berättelse som innehåller skottlossning och knivmord utanför hotellet, öde läktare och massvis av istid. – Det är en jäkligt tuff vardag, mitt glädjeämne är alla timmar vid hallen, säger värmlänningen.
Halvmiljonerstaden Hamilton, i Ontario i sydvästra Kanada en timme söder om Toronto, är en typisk stålstad som precis som många industriorter i västvärlden drabbats av stora nedskärningar,
Det är även Magnus Nygrens hem, Hamilton Bulldogs är Montreal Canadiens farmarlag och laget där värmlänningen ska utvecklas till en NHL-back. Sedan några veckor tillbaka bor han på ett hotell mitt i centrala Hamilton.
När VF-sporten når Nygren borta i Nordamerika är han brutalt ärlig om en vardag som är långt ifrån den han hade hemma i Karlstad.
– Jag bor mitt i Hamilton, och det är ingen höjdare. Det är sorgligt. Arbetslösheten är hög och det är väldigt många som inte har några pengar. Det finns väldigt mycket hemlösa människor, säger Nygren som fått rekommendationen att inte vara ute på stan efter mörkrets intrång.
– De högg ihjäl en tolvårig pojke ett kvarter bort från hotellet och någon annan blev skjuten bara några hundra meter här-ifrån. Det är inte direkt lockande att tänka ”nej, nu går vi ut och äter” på kvällen utan det blir väldigt mycket roomservice, säger Nygren som sedan länge tröttnat på livet i en resväska på hotell.
Därför hoppas han inom kort flytta in i en lägenhet i närliggande staden Burlington som ligger mitt mellan Hamilton och Toronto.
– Jag ska kolla på sex olika lägenheter. Allt är mycket dyrare där men Burlington är en jättebra stad med vettiga människor och många bra restauranger.
• Mikael Johansson spelade ett par månader i Hamilton, han hade inte ”varnat” dig?
– Jo, men på något sätt är man väl naiv. Man tänker ”men så illa kan det väl trots allt inte vara”, det måste finnas något ställe att äta i alla fall. Men i går fick vi gå 20 minuter till en sushirestaurang, inget annat var öppet.
– Det har varit en tuff vardag, det som varit mina glädjeämnen är de timmar vi har vid hallen
Och där är Nygren ofta och länge. Laget samlas vid åttatiden varje morgon för en timmes fysträning innan en timmes ispass väntar.
– Efter det spolar de om isen och en kvart senare går vi på och kör en timme till. Det är också en upplevelse kan jag säga, det är inte så att man har skitmycket energi när man åker från hallen.
Men det är ändå från stunderna med laget som ger Magnus Nygren energi, hittills har Hamilton spelat två matcher i AHL:s grundserie.
– Det har funkat jäkligt bra. I den första matchen spelade jag 27 minuter, jag hade elva minuters istid i andra perioden trots att jag satt utvisad två minuter. Coacherna matchar mig hårt både offensivt och defensivt, säger Nygren som står noterad för en assist.
– Jag tror jag har slagit världsrekord i stolp- och ribbträffar. Tre av mina fem skott har träffat där.
• Hur är känslan spelmässigt ute på isen?
– Bra, men spelet är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. Det är väldigt ostrukturerat, det kommer folk från höger och vänster. Men det passar mig att ytterzonerna är mycket större. Jag känner att jag orkar jaga runt på spelarna i egen zon. Och offensivt är det en dröm, jag får mycket, mycket mer tid än jag hade hemma.
Men om Färjestad haft svaga publiksiffror är läget än värre i Hamilton.
– I första matchen var de nöjda, då kom det 5 000. Men i den andra var det inte mer än 1 000 personer där.
Arenan, anrika Copps Coliseum där Kanada 1987 tog sin berömda seger mot Sovjet, rymmer 17 383 åskådare.
– Men folk har ju inga jobb, det är klart man fattar att de lägger sina pengar på annat än att gå på en hockeymatch.
Givetvis en helt annan värld än den Magnus Nygren upplevde i Montreal på försäsongen där Belle Centre var utsålt trots att det var träningsmatcher. Innan Nygren skickades ned till AHL hade han ett möte med Canadiens general manager Marc Bergevin och tränaren Michel Therrien.
– De sa att de verkligen var nöjda med vad de sett men att jag fortfarande hade lite att jobba på. Sen har Montreal åtta backar på envägskontrakt, så de sa att jag skulle åka ned till Hamilton, fortsätta utvecklas och ta för mig.
– Samtidigt är det ganska skönt här, jag är absolut inte nöjd över att inte vara i NHL men jag är hellre killen som spelar 25 minuter per match ett år och sedan få en ordentlig chans på nästa års camp än att vara den som skickas fram och tillbaka utan att aldrig få spela någon riktig match någonstans.
– Jag tror det är väldigt nyttigt hockeymässigt, om man har målet att nå NHL är det en nyttig läxa. Och utanför får jag även lära mig hur allt fungerar, även om jag nu verkligen går den tuffa skolan. Min motivation kommer från att jag verkligen vill spela NHL en dag.