I den här krönikan fortsätter Bengt Starrin sin sondering av arbetslösheten. Han har nu kommit fram till 2000-talets finans-, skuld- och ojämlikhetskris som medfört protester, psykiskt lidande och ond bråd död.
Finanskrisen kom plötsligt i september 2008. Den amerikanska investeringsbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Arbetslösheten steg mycket kraftigt. Inom EU ökade den med 41 procent – från 6,8 procent år 2007 till 9,6 procent år 2009. Ökningen i Sverige under den här perioden var hela 60 procent – från 5,6 till 8,9. I Spanien var ökningen än mer dramatisk. Där steg den från 8,6 procent till hela 19,5 procent. En ökning med hela 225 procent.
Även arbetslösheten bland unga, under 25 år, steg kraftigt under de här åren. Inom EU var lite drygt 14 procent arbetslösa år 2007. Den siffran hade ökat till 21,4 procent år 2009. En ökning med 50 procent. I Sverige ökade ungdomsarbetslösheten från 19 procent till nästan 27 procent. I Spanien steg den till nästan 45 procent från att ha varit under 20 procent 2007.
I flera länder bland annat Sverige och USA sker en återhämtning efter 2009. I Sverige sjunker arbetslösheten med lite drygt en procentenhet och i USA med cirka 2 procentenheter. I några sydeuropeiska länder fortsätter arbetslösheten att stiga. Så är det i Spanien och i Grekland. Färska siffror från november 2012 visar att drygt var fjärde är arbetslös där. Och ungdomsarbetslösheten är än mer alarmerande. I båda dessa länder saknar över hälften av de unga jobb. Det totala antalet arbetslösa inom EU uppgår till hela 26 miljoner, 5,6 miljoner av dem är under 25 år.
2000-talets ekonomiska kriser har vidgat klyftorna mellan länder inom EU och mellan grupper inom respektive land. Därför är skuldkrisen också en ojämlikhetskris som kan få oanade konsekvenser.
Finans-, skuld- och ojämlikhetskrisen har fört med sig protester, psykiskt lidande och ond bråd död. Så kan man sammanfatta de forskningsrapporter som strömmat in om krisens effekter. Omfattningen är betydligt större och allvarligare, än vad forskare kunnat föreställa sig. Man bedömer att en ökning av arbetslösheten med en procentenhet under krisåren medfört en ökning av antalet självmord med cirka en procentenhet.
Studier från USA visade att när krisen slog till i september 2008 förde den med sig psykisk ohälsa hos många grupper. De som drabbades hårdast var de som förlorade sina jobb och fick gå från hus och hem. Under perioden 2007 till 2010 ökade självmordstalen med 4 750. 1 330 av dessa påstås ha direkt med den ekonomiska krisen att göra.
Grekland är ett av de länder där krisen slagit hårdast och grekerna har fått betala ett högt pris. Sjukvårdsinrättningar har stängts, 26 000 inom hälso- och sjukvården, inklusive 9100 läkare, har förlorat sina jobb. 40 procent av sjukvårdsbudgeten har skurits ned, vilket har gjort det svårt, ja till och med omöjligt att få den sjukvård man behöver.
Mellan 2007 och 2009 ökade självmorden med 17 procent. Självmorden fortsatte att öka med 29 procent mellan åren 2009 och 2010 och med ytterligare 40 procent mellan åren 2010 och 2011. Under den här perioden skedde också en fördubbling av antalet mord.
Det är inte bara i Grekland och i USA som självmorden ökat. De har också stigit i antal i Italien, Spanien och England.
Bakom alla dessa siffror finns personliga människoöden, som det skrivits om i världens stora tidningar, berättats om i de stora TV- och radiokanalerna. Forskare talar om självmordsepidemi. Och då skall man ha klart för sig att självmord i sydeuropeiska länder som Spanien, Grekland och Italien har varit relativt sällsynta fenomen vid en jämförelse med nordeuropeiska länder. I Sverige ger självmord heller inte samma eko som i Sydeuropa och i vårt land finns det en benägenhet att förringa kopplingarna till ekonomiska kriser.
I Spanien vräktes under hösten 2012 i runda tal 500 personer per dag från sina lägenheter, därför att de inte kunde betala hyran. Vräkningarna ledde till omfattande protester mot regeringen och bankerna. Protesterna tilltog efter det blev känt att personer tagit sina liv på grund av den ekonomiska krisen.
En i raden var den kvinna som halkat efter med avbetalningarna och när hon såg utmätningsmannen komma för att vräka henne, hoppade hon från sin lägenhet på fjärde våningen direkt ut på gatan. Människor fortsatte att protestera och protesterna gav resultat. Vräkningarna stoppades.
I Italien räknar man med att ungefär 1 000 personer som häromåret tog sina liv, gjorde det på grund av arbetslöshet och allvarliga ekonomiska bekymmer. Flera av dem har omtalats i internationella media. En var Vincenzo Tumino. Han var egenföretagare. Den ekonomiska krisen hade slagit hårt mot hans företag. Vincenzo Tumino såg ingen utväg, blev deprimerad. En dag kom han inte hem. Där hemma väntade hustrun på sin make och de små barnen på sin pappa. Men han kom inte. Han hade hängt sig i ett trädgårdsskjul.
Flera av studierna om krisens effekter som genomförts under senare år har gjorts av en engelsk forskargrupp med bland annat sociologen David Stuckler och professor Martin McKee (som för övrigt är hedersdoktor vid Karlstads universitet). De slår fast att ekonomiska kriser sätter vanliga människors liv på spel.
Riktigt farligt blir det när det sker stora nedskärningar i det sociala skyddsnätet. Det leder inte bara till allvarliga individuella konsekvenser, utan till stora skador på hela samhällskroppen som det kan ta lång tid att läka.
Bengt Starrin