Till salu: En bit runsten. Säljes till högstbjudande! En Filipstadsbo säger sig ha tröttnat på sin fornlämning och försöker nu bli av med den på Blocket. Men är den äkta? VF ringde upp en av Sveriges främsta runexperter för att få ett svar.
På Blocket säljs allt mellan himmel och jord. Men runstenar är inget som dyker upp varje dag direkt. Personen som lagt upp annonsen här ovan berättar att han tappat intresse för runstenen, och har dessutom dåligt med plats. Stenen ska enligt säljaren ha varit i släkten länge och vara ett arvegods från hans morfar. Trots att han spolat av stenen med högtryckstvätt har han inte lyckats tyda skriften. Men det kan Magnus Källström, runexpert på Riksantikvarieämbetet.
I alla fall delvis. Han blir mycket intresserad när VF uppmärksammar honom annonsen.
– R L, sedan kanske ett A, I K O M... sedan går det inte att se på fotot. Det ser ut som vikingatida runor, eller som att de ska efterlikna vikingatida runor åtminstone, säger han.
Han kan inte med enbart hjälp av fotot avgöra om stenen är äkta, men det går inte heller att säga att den är falsk.
– Den kommer i vilket fall som helst inte från någon av våra svenska registrerade runstenar. Men det händer att sådana här bitar dyker upp. Gamla runstenar kunde förr användas till att bygga kyrkor och murar till exempel, säger Magnus Källström.
Men en hel del talar dock för att runstensbiten i Filipstad är av en mer sentida modell.
– Under 1700- och 1800-talet var det ett enormt intresse för att rista runor, speciellt i Värmland så har vi många sådana stenar registrerade. Dessutom tycker jag att det ser ut som att det är två ”M” på rad, och under vikingatiden använde man sig inte av dubbelkonsonanter.
Oavsett om stenen är vikingatida eller inte så står en sak klar. Den är inte fackmannamässigt utförd.
– Den är lite taffligt huggen. Runstenshuggare från vikingatiden brukar vara skickligare, men alla var det så klart inte.
• Har du hört talas om något sådant här tidigare?
– Vad jag vet har ingen försökt sälja runstenar i Sverige tidigare. Jag har även sett ben med ristade runor som sålts på Tradera för några år sedan, som enligt säljaren skulle vara äkta. Men där var det tydligt att så inte var fallet.
I annonsen skriver säljaren att stenen säljes till högstbjudande ”eller så gräver jag ned den i pärlanne”.
Magnus Källström tycker inte att det är en bra idé varken att sälja den eller gräva ner den i potatislandet.
– Han bör kontakta oss, det är inte tillåtet att sälja fornlämningar. Vi vill gärna veta mer om stenen. Vi registrerar alla stenar, även de sentida, säger han.
– Jag ska prata med mina kollegor om hur vi ska gå vidare med detta, avslutar han.