Torsdag, 27 april - vecka 17
Övrig sport

Nilsson slutar på Europatouren

Han blev aldrig den där förste svensken att vinna någon major. Men gott och väl en av Värmlands större idrottsprofiler. Efter sju år pensionerar sig Christian Nilsson, 33, från Europatouren och går vidare till nästa liv.– Jag ser fram mot att jobba åtta till fem och ha ledig helg, säger han.
Artikeln fortsätter efter annonsen

Det var inte i fredags när han sänkte sista putten i Hong Kong Open, i vad som blev karriärens sista Europatour-tävling, som insikten bubblade fram. Det var först dagen efter, på planet till Sverige, som Christian Nilsson insåg att den här gången skulle resväskan och golfbagen packas in för gott när han kom hem.

– Då började jag känna mig klar. Det kändes lite tomt, lite konstigt. Det gör det fortfarande, att nu ska jag inte till inomhushallen och träna, inte utvärdera något eller göra en ny plan för nästa säsong. Det är väldigt skönt, men konstigt också, säger han.

Vi träffas hemma i villan i Skåre där Karlstad GK-stjärnan nyss avslutat lite arbete vid datorn. Hustrun Johanna är på jobbet, om en timme ska Christian hämta barnen Thea och Elliot från dagis. Måndagseftermiddagen hade kunnat vara vilken vardag som helst, hos vilken Svensson-familj som helst, men i det Nilssonska hemmet har ”vardag” inneburit att ruta in livet i två- eller treveckors perioder baserat på tävlingsschemat. De ständiga avskeden från familjen och insatsen det krävs för att vara en av de 70 som klarar cutten i varje Europatour-tävling är det som fått Nilsson att tröttna.

Han var nära att sluta redan några år innan tourdebuten 2006, men fick upp suget sedan han börjat jobba med mentale tränaren Lennart Carlsson.

För fem år sedan var han på väg att tappa gnistan igen. Ett tränarbyte från Henri Reis till Fredrik Eliasson var det som fick honom på andra tankar den gången.

Den här gången är det annorlunda.

– Sedan jag fick familj har det varit mycket tyngre att åka iväg hemifrån och nu känner jag ingen att jag inte vill offra det jag offrat. Jag är borta mycket från familjen och känner att jag alltid på något sätt måste träna eller jobba. När man väl är borta går det rätt bra, då går man in i den världen. Sen när man kommer hem ska man tillbaka till det livet, och så växlar det mellan två världar. Det var också lite svårt i början, att vara på den platsen mentalt där man är fysiskt. Jag saknar att vara hemma mer, få vara lite ledig och inte känna press att tjäna pengar.

• Motivationsmässigt, vad är det som saknas?

– Jag har blivit lite trött på golf. Jag började spela tidigt och gjorde det nästan dygnet runt varje dag. Golf var det roligaste som fanns och när jag var liten drömde jag om att komma till Europatouren och spela Ryder Cup. Det tänkte jag på jämt, så att jag blev golfspelare är inte så konstigt. Fast när jag var runt 20 började det kännas lite mycket. Plus att jag fått vara min egen hela tiden. Egentligen är jag nog en lagspelare. Jag är ingen ego-person, men har varit tvungen att bli det inom golfen. Så det vore kul att hitta någon arbetsplats där man blir del av ett team.

Själv benämner han beslutet om ”ett uppehåll”. För ”golf kan man spela tills man är 60”.

– Men just nu känns det som uppehållet är för evigt, ler han.

Christian berättar hur han från säsong till säsong mer eller mindre tvingat sig själv att sätta höga – men rimliga – målsättningar. Allt för att ha en morot att sträva mot under de pannbenshärdande fyspassen och på de traggliga passen på rangen.

Först handlade det om att ta sig till Europatouren – det bockade han av 2006.

Väl där om att vinna en tävling – vilket han gjorde i Saint Omer 2009.

Sedan ta sig till Dubaifinalen – något han lyckades med förra året.

– Så mina tre största mål har jag uppnått. Sen hade jag kanske lite visioner om att få vinna en major som förste svensk eller att få spela Ryder Cup – lite sådana drömmål, även fast det kanske var mer ungdomsdrömmar. Till den nivån kom jag inte, men jag kom en bra bit på vägen och är väldigt nöjd med det jag gjort. Jag känner inte att jag behöver uppnå något mer.

Det enda som gnager är årets svaga säsong. Där klarade han bara cutten i nio av 25 tävlingar och noterade en 31:a plats i Frankrike som bäst. Trots det landar han på en 149:e plats på tourrankingen, vilket innebär förnyat kort 2013 om än med låg kategorisering.

– Hade jag fått avsluta med ett liknande år som förra året eller göra något bra här på slutet hade det känts ännu skönare att kliva av. Att det blev så här är det enda som inte känns klockrent, det är faktiskt surt.

• Hade du tagit ett annat beslut om det gått bra i år?

– Vet inte, det är möjligt att jag tänkt annorlunda. För mig styr det mycket om det är roligt. Gå i ledarboll, få fokus på sig, spela in pengar – hela den biten är rolig. Det är som att man svävar runt i en fantasivärld de timmarna man är där. En sån kick kommer jag inte få uppleva igen inom vad jag än gör, det kommer jag att sakna. I år har jag inte upplevt en enda sådan sak som varit bra egentligen, det gjorde kanske beslutet lättare att ta. Men även om jag hade avslutat bra hade jag fortfarande slutat.

En annan sak han kommer sakna är det stora engagemang som han upplevt genom åren.

– Det har varit väldigt stort intresse när jag spelat och tävlat. Många bryr sig och jag har känt mycket stöd från folk i Värmland. Ända sedan 1999 till nu har jag nästan enbart haft Karlstads- och Värmlandsföretag som sponsorer, det har varit väldigt kul. I början när jag verkligen behövde pengarna för att kunna spela var det många som ställde upp.

• Du pratade förut om pressen att spela in pengar. Har du spelat mycket för pengarnas skull?

– Vissa gånger har det varit en press, man vill ju få bra resultat och tjäna pengar. Det är en del av motivationen. Det blir en press när det drar ihop sig och man har en putt som är värd en miljon, då gäller det att ha mentala verktyg för att handskas med det. För mig har det mest varit en motivationshjälp, en bra drivkraft för att orka träna. Sen är det tungt när man är borta från familjen i sex av åtta veckor och missar alla cutter. Då kanske det blir en kortsiktig tanke att man offrar familjen men tjänar noll kronor samtidigt som man spenderar 200 000.

På sju år på Europatouren har Christian Nilsson spelat in 1,9 miljoner euro, drygt 17 miljoner kronor, i prispengar. Mycket har skattats bort, en hel del lagts på tourlivet och viss del i huset. Kvar på banken finns – om inte nog för att lägga fötterna på soffan resten av livet – väl tillräckligt för att ta det lugnt ett bra tag fram över.

Fast några sådana planer har inte Christian.

– Nu först ska jag var pappaledig ett tag (skratt). Sedan vill jag gärna hitta något att göra så fort som möljigt. Jag skulle bli helt knäckt om jag skulle dra runt utan något att göra. Sedan får vi se om det blir inom golfen eller något med ekonomi eller marknadsföring, som jag också är intresserad av. Vad än det blir vill jag bli bäst i världen på det, ha ha.

• Många idrottare säger att det är svårt att ha ett vanligt liv och att det kan kännas väldigt tomt efter karriären.

– Jag har hört att många säger så, och jag är beredd på det. Samtidigt är det det livet jag vill ha. Jag ser fram mot att jobba åtta till fem och ha ledig helg och hämta på dagis och ha semester utan att behöva tänka på golf.

Rätta oss
1 / 2
<p><b>Christian Nilsson om sina bästa prestationer från Europatouren:</b></p><p><b>• Vinsten i Saint Omer 2009</b></p><p>”Även om det kanske inte är den bästa prestationen jag gjort är det ändå en vinst.”</p><p><b>• Säsongen 2011</b></p><p>”Förra året var resultatmässigt och spelmässigt mitt bästa. Jag kom med till finalen, vilket varit ett av mina stora mål. Ett kvitto på att jag höll hög standard under en hel säsong och att jag fick vara med bland de bästa.”</p><p><b>• Två avgörande tävlingar</b></p><p>”Jag har två andraplatser som jag kommer ihåg. En i Holland för två år sedan där jag kom tvåa bakom Martin Kaymer. Jag visste att jag behövde göra birdie på sista hålet för att säkra tourkortet – och det gjorde jag. Det var en stark vecka – just att jag hade chans att säkra kortet och att jag blev tvåa i en sån stor tävling. Även i slutet av första året 2006 var jag med i en stor tävling. Jag gick i ledarboll och såg alla resultat som redan var klara. Jag visste att gör jag birdie här blir jag fyra och säkrar kortet. Så gjorde jag det också.”</p><p><b>• Andraplatsen i Castello Masters 2009</b></p><p>”Det var min största prischeck i karriären (173 710 euro). Michael Jonzon vann och jag spelade väldigt bra. Vi var lika inför sista hålet och så gjorde han en birdie och vann.”</p>
2 / 2
Aktuell artikel (1 av 5)
Nilsson slutar på Europatouren

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!