Målsprutan tillbaka efter skadehelvetet

Det var i mars 2011, på träning, som Ida Perssons vänstra knä fick sig en första smäll. I maj samma år slog hon upp skadan och efter läkarundersökning konstaterades att det främre korsbandet i vänster knä var av.

Men först ett drygt halvår senare opererades Persson på Centralsjukhuset i Karlstad.

– Det var en lång väntan men jag hade redan börjat bygga upp stabiliteten runt knäet för att det skulle gå fortare att komma tillbaka efter operationen.

Vägen tillbaka har varit lång och plågsam men efter tre månader kunde hon börja småjogga och när damernas superliga drar igång på lördag är det med Ida Persson på planen.

– Det är ett och ett halvt år sedan jag spelade så det är klart det är stor förväntan. Och spänning.

Men det är inte bara fysiskt som Ida Persson måste hitta rätt igen, även med klubba och boll finns en hel del att önska.

– Det är inte alls samma sak har jag märkt. Just nu är det framför allt det jag är efter med. Komma tillbaka där jag var innan skadan, där är jag inte än.

• På vilket sätt märker du det?

– Innan skadan var jag ganska lugn med boll. Nu är jag... lite mer orolig. Men jag har bara spelat fyra matcher och känner att bara jag får några till så kommer det tillbaka, säger Persson som finns med i helgens premiär men kanske kommer matchas lite försiktigt.

– Får jag starta så är det klart det är roligt men jag är nöjd bara jag får lite speltid. Och får jag det ska jag nog visa vad jag kan, ler hon.

• Du snittade över en poäng per match innan skadan, känner du någon press att alla ska tro att du är på samma nivå nu direkt?

– Ja... en liten sån press känner jag. Men sen har jag jättemycket press på mig själv och jag tror att den är den största. Jag vill komma tillbaka dit jag var. Och det ska jag göra.

– Det kommer ta några matcher innan jag kommer dit. Men det får det göra också. Jag hoppas bara det ska komma så fort som möjligt.

På ett sätt har värmländskan aldrig varit borta. Trots att hon själv inte kunde spela åkte hon ned på varje träning – och följde med på varje bortamatch. Oavsett hur lång bussresa som väntade.

– Det fanns inget annat, det kunde jag inte tumma på. Att jag skulle sitta hemma när de andra var iväg och reste skulle vara ännu mer förödande för mig, säger Persson som fick ett nytt perspektiv på sporten från positionen i båset.

– Det var helt annorlunda. Det är en sak att spela och vinna och förlora, det är en helt annan sak att stå i båset och göra det. Även om det var ett helvetesår var det ett nyttigt år, jag lärde mig så himla mycket.

• Vad?

– Mitt humör styrdes väldigt mycket av hur det gick i matcherna. Om jag började bra kunde det bli jättebra, började det dåligt funkade ingenting. Där har jag förbättrat mig, plus att jag ser spelet på ett annat sätt. Man ser det på ett helt annorlunda när man är bredvid än när man är ”i det”. Då blir det lätt tunnelseende.

Med henne tillbaka i laget är även tanken och förhoppningen att Karlstad IBF:s damer, som nästan gjort det till ”sin grej” att precis hänga kvar säsong för säsong, ska klättra uppåt.

– Det är klart att vi vill vara högre upp än vi varit de senaste åren. Nu känns det som att vi fått bra tränare och att vi har en spelidé som verkligen funkar, man har sett på träningsmatcherna att alla verkligen tagit till sig den på ett annat sätt och vi har producerat fler mål.

– Vi har velat vara ett spelande lag de senaste två åren också, men det har kanske inte funkat fullt ut. Nu känns det som att vi ändå kan rulla boll mer samtidigt som vi har vassa kontringar.

– Förhoppningen är att vi ska slippa vara i den absoluta botten utan i stället kanske vara med och nosa på slutspelsplats.