David Frykholm blickar mot nya mål

Hur summerar man rättvisast en tolv år lång elitkarriär – som långt innan det började i en hoppgrop på Björnevi för 24 år sedan?

Tja, på allra basalaste sätt kan man uttrycka sig som David Frykholm själv:

– Jag har varit med länge och åkt på många Finnkamper och tagit många SM-guld. Jag har faktiskt inte missat ett enda SM sedan debuten 1998, och efter att jag tog min första medalj på ett senior-SM för tolv år sedan har det rullat på.

Faktum är att sättet på vilket längdesset knöt ihop karriären blev just en resa tillbaka till starten. Den där SM-tävlingen nittioåtta gick på Stockholms stadion – samma arena som nyligen hyste årets mästerskap, vilket också blev Frykholms avskedstävling.

– Ett bra sätt att avsluta. Jag fick en fin chans att tacka publiken och lyckönska motståndarna som var där. Jag har levt med friidrotten så länge och varit med om mycket roligt så det kändes väldigt bra, säger götisten som hoppade 7,23 och kom åtta.

Det tog några dagar efter SM innan han fattade det slutgiltiga beslutet. Att avveckla en hel livsstil som på senare år inneburit 20 timmar träning per vecka och öppnat dörrar världen över är inget man gör över en kopp kaffe.

– Tankarna har funnits lite senaste tiden…någonstans får man nöja sig. Jag tycker fortfarande att friidrott är roligt, jag är skadefri och hoppar fortfarande rätt långt – det känns som ett bra läge att kliva av då.

Som de flesta andra elitfriidrottare har David åkt på skador då och då. Till skillnad mot många andra hoppare har han aldrig tvingats avstå hela säsonger, något som är en del i förklaringen till hans jämnhet. Den här säsongen har varit snäppet svagare med ett årsbästa på 7,40, men i mer än ett decennium har David legat med i Sverigetopp.

På värmländsk hemmaplan har Frykholm haft one man’s show i många år. Men Arvikas jättelöfte Simon Karlén – med ett personbästa på 7,47 – har på senare år seglat upp som en rejäl utmanare.

– Det känns bra att han tar över, han får gärna slå mitt distriktsrekord (skratt). Sen finns det några duktiga killar i Göta, så jag tycker det ser bra ut här i Värmland.

Frykholms personbästa och till-ika distriktsrekord på 7,67 satte han på SM 2005. Två år senare gjorde han en säsong i Malmö AI, förutom den plus en tidig utflykt till Umeå har han varit Värmland trogen. Vilket han också lär förbli. David har jobb på en målerifirma i Karlstad, men hur framtiden ser ut vet han inte riktigt.

– Jag har inte tänkt så jättemycket än, nu vill jag bara ta det lugnt ett tag först. Sen får man se framåt hösten, det finns i alla fall mer tid att sätta upp nya mål inom den civila karriären.

Ytterligare en sak som kommer få mer utrymme är hans brinnande hockeyintresse. I ett rum i lägenheten på Kasernhöjden hänger fullt med hockeytröjor varav flera med favoriten Wayne Gretzkys namn. David har faktiskt sett Gretzky, på den tiden megaikonen spelade i New York Rangers, live i Madison Square Garden, men på senare år har han nöjt sig med NHL-premiärerna i Globen.

Nu däremot, när inga skaderisker eller annan träning hindrar…

– Jag älskar att spela hockey och brorsan och jag har ett gäng vi brukar spela med. Nu kommer det bli mer sånt, skrattar han.

Fast dörren till friidrotten har han inte stängt.

– På sikt kommer jag säkert vara med på något sätt. Jag älskar idrott men jag ska kanske ta något år när jag gör något annat och satsa på en civil karriär.