Upphovsmän är svensken Johan Andersson och fransmannen Jérémie Brunet. Den senare hör yrkesmässigt hemma i it-världen, på mjukvarusidan, den förre ägnade 80- och 90-talen åt surrealistiskt måleri, 00-talet åt att fotografera och ”alstra märklig musik”. 2009 möttes de båda, inte IRL – i verkliga livet – utan på webbforumet fractalforum.com.
Nu har de producerat världens första museiutställning av fraktalkonst – åtminstone enligt vad både de själva och museets utställningsansvariga tror. Tidigare har Jérémie Brunet arrangerat några egna utställningar hemma i Paris, och nu är faktiskt båda utvalda till en turnerande utställning av liknande konst som ska starta i Spanien – men då visas i universitetsmiljö.
Och det är klart att det kan uppfattas väldigt akademiskt, det här med de matematiska formlerna som skapar de världar de båda utforskar: världar av fraktaler.
Museipedagogen Johan Rosén, som väckte idén om utställningen, plockar fram ett huvud romanesco – hybriden mellan blomkål och broccoli – för att förklara vad en fraktal är: ett upprepat mönster i olika skalor.
– Förr fanns ingen matematik för att beskriva naturen och alla dess former, säger Johan Andersson.
Den franske matematikern Mandelbrot var på 1980-talet först ut att hitta en formel som gjorde det möjligt att förvandla dem till fraktala mönster – men enbart tvådimensionella. Först för tre år sen, genom en ”mindre akademisk” matematik och tack vare datateknikens framsteg, lanserades den 3D-formel som fått intresset för fraktalerna att explodera, enligt Johan Anderson och Jérémie Brunet – båda fraktalfanatiker sen unga år.
Den platta ”Mandelbrotmängden” kunde omvandlas till ”Mandelbrotboxen” och ”Mandelbrotbulben”, digitala formvärldar som Johan Andersson delvis använt sig av. Trängt djupare och djupare in i – tänk Google maps, ni som brukar använda den webbtjänsten! – och kanske tillfogat ett och annat, när han omvandlat fynden till konstbilder.
– Du kan zooma dig in i all oändlighet, och hela tiden hitta nya former och mönster, säger han.
Medan Johan Andersson fortfarande betraktar sig som surrealist vill Jérémie Brunet betona enkelheten: hur han skapar komplexitet utifrån det enkla, med striktare former.
Man behöver inte kunna en massa om matematik för att uppskatta fraktalkonsten, betonar konstnären Andersson, men det kanske är bra om man förstår lite.
– Du inser att matte är grunden i hela naturen, lovar ingenjören Brunet.
När han beskriver hur arbetet går till låter han mer lyrisk.
– Jämför med en fotograf som vid rätt tillfälle tar sina snapshots. Vi vandrar på samma vis runt i denna abstrakta värld, och kan också plötsligt befinna oss på rätt plats. Skillnaden är att vi dessutom kan förändra de platser vi når fram till, så att vi får de snapshots vi blir riktigt nöjda med!
Ett antal sådana frysta bilder visas på museets loft från och med i dag. Då och då under den drygt fyra månader långa utställningsperioden blir det också visningar av tre kortfilmer av sådana vandringar, i Jérémie Brunets virtuella sällskap.