Allan Skanse är Värmlands största skogsägare

Inget annat ställe passar väl bättre att möta Allan Skanse än i skogen. Den bransch han är uppvuxen i och som ligger honom så varmt om hjärtat.

Det är också där VF stöter på honom i mitten av juni i samband med en skogsdag i Finnsjön som arrangeras på hans marker.

Allan var tredje generationen Skanse på sågverket Notnäs när han tog över efter pappa Per.

– Jag började där när jag var i 20-årsåldern med att bära plank. På den tiden fanns det inga truckar, det var till att lasta för hand. Jag växte in i uppgiften. Det är min far som har lärt mig, och så var jag ju intresserad.

Under tiden som direktör på sågverket startade han också plastfabriken Cegess i Torsby som han sålde till några anställda i slutet av 70-talet.

Problem med hälsan sammanföll med att Vänerskog blev intresserade av Notnäs och 1969 blev det affär.

Då hade Allan redan gett sig in i bilbranschen via kontakter med Fryksdalens Motor, nuvarande Helmia bil, där han köpte timmerbilar till Notnäs.

I Skåneregionen började han på 60-talet bygga upp ett framgångsrikt Volvoföretag tillsammans med sonen Sören. Kristianstad Automobil ägs fortfarande av familjen och där får barnbarnet Fredrik allt större roll.

– En chans som dök upp. Kontakter är viktiga, konstaterar Sören Skanse.

Det är han och frun Mona som har tagit med Allan på skogsdagen. De tillbringar allt längre perioder i Värmland och sköter numer det mesta kring företagandet.

Men trots 92 års ålder och vissa krämpor håller sig Allan insatt i utvecklingen. När Sören kommer tillbaka efter en demonstration av en planteringsmaskin, en innovation inom skogsbruket, frågar han direkt hur den var.

Vi fortsätter med Allans affärer. Det är dags för fastighetsbranschen. Även dit visade kontakter vägen under 70-talet, den här gången var det en av revisorerna. I dag är fastighetsbeståndet 40‑000 kvadratmeter med cirka 600 lägenheter, kontor och affärslokaler.

– Det var mycket jobb när vi köpte och sålde för att koncentrera innehavet. Fram till för ett par år sedan har jag åkt en gång i veckan till Göteborg.

Entreprenörskapet stannar inte där. 1989 blev han delägare i jordförbättringsföretaget Rölunda Produkter AB, han har exempelvis varit delägare i Gurlita Gma AB och Karlstad Redskap AB. Lägg dessutom till ett antal styrelseuppdrag. I det så kallade skidtunnelbolaget Fritid i Nordvärmland finns hans namn fortfarande med i styrelsen.

Av alla branscher är det framförallt skogen som står för stabilitet och långsiktighet.

Det började småskaligt med en jordbruksfastighet och skogsföretaget Kasab och har successivt vuxit till ett innehav av 18‑000 hektar skog. Störst del finns i norra Värmland, men ingår gör även ett ansenligt område i Lesjöfors.

– Skogen är fantastisk, jag menar förnyelsen. Men man ska sköta den annars ska man ingen skog ha. Vi driver ett aktivt skogsbruk, röjer och gallrar.

Ställningstagandet är bestämt.

Även 92-åringens investeringsprincip sitter som berg, svaret kommer utan eftertanke.

– Man ska göra affärer när folk vill, bestämma sig och inte dra i långbänk. Sen ska man ha tur och ha bra folk att jobba med.

– Vi säljer ingen skog, blir det någon förändring är det ett byte. Annars köper vi då det kommer ett skifte i anslutning till det vi har, säger Allan och minns en av de största skogsaffärerna, för tio femton år sedan, då han köpte 3‑000 hektar på en gång.

Trots alla olika inriktningar och ekonomiska överenskommelser verkar inget ha gått riktigt snett för familjen Skanse.

– Det tycker jag inte. Om inte annat rättar tiden till det.

Sören, som enligt Allan är lite mer återhållsam, svarar. Han ler lite åt faderns påstående och förklarar att han nog tänker lite mer på efterarbetet, i övrigt det ingen större skillnad i hur de resonerar.

Entreprenörskapet bara finns där i Skanse-blodet. En framgångssaga, generation efter generation. Allan har valt den framför allt annat, utan plats för andra intressen.

– Jag är upplagd för affärer och då blir det så. Jag vill fortfarande göra affärer och senast förra veckan ringde en person som undrade om jag ville köpa fastigheter.

– Nu tror jag mycket på min sonson, hoppas han har samma tendenser som jag. Vi pratade en timme i telefon i går, bara om affärer.

Även om kapital har varit grunden för att växa har just pengar på kontot inte varit drivkraften, säger han. Euforin är att se företagandet utvecklas på annat sätt.

– Jag vill uträtta nåt, förkovra det hela.

Allan ler, slår ut med ena armen och tittar ut över domänerna. Granar, tallar, en nybruten väg. En bråkdel av hans livsverk.

Han tar ett hårdare tag kring käppen. Leendet får ögonen att glittra.

– Jag tror på skogen. För den här bygden är den det viktigaste av allt.