Odlaren som vill förändra vår syn på trä

Lennart Lilliehöök tycker att synen på trä i Sverige handlar mycket om bulk. Kvantitet går för kvalitet, trots att det kan finnas betydligt större förtjänst i att satsa på finare trädarter. Han tror att det synsättet kan vara en av orsakerna till att han har satsat på att ha en del andra arter som komplement till den dryga halvmiljon granplantor de driver upp och säljer vare år. För att väcka intresse.

Han och hans fru Britta har drivit plantskola i Lysvik i 25 år. Han är jägmästare och före Lysvik forskade han i plantfrågor i Garpenberg. De drog igång plantskolan strax efter att de flyttat in 1982 och 1985 kunde de börja plantförsäljningen.

Då fanns ett antal plantskolor i länet, nu är det två kvar. Dels Sjögränd i Uddeholm, som ägs av Bergvik Skog, dels den fristående Lysviks Bioplant. Två anläggningar som bedriver verksamhet på helt skilda sätt. Medan Sjögränd är en av de mest mekaniserade med tre till fyra skördar per säsong använder man en betydligt mer arbetsintensiv metod i Lysvik.

– Vi har ingen tillskottsvärme i våra växthus och får bara en till två skördar per säsong, men vi har en mer energisnål odling och kan arbeta på ett mer miljövänligt sätt, säger Lennart Lilliehöök.

Han berättar att de utför merparten av arbetet manuellt, med hjälp av duktiga ungdomar från Lysvik. Från att fylla lådor till sådd, transport till växthus, uppvattning, gödsling och övervintring, och säger att många imponeras av att de kan arbeta med sådana metoder.

Varje säsong driver de upp drygt 500 000 plantor i egen odling och säljer dessutom upp till 100 000 plantor från andra odlare, bland annat barrotsplantor av gran.

Numera är merparten av odlingen granplantor. Närmare bestämt 95 procent, efter en snabb förändring i mitten av 1990-talet.

– Tidigare var det ungefär 25 procent tallplantor och alla plantskolor drabbades hårt av underskott när efterfrågan sjönk kraftigt på kort tid.

Lennart Lilliehöök förklarar att det är risken för viltskador som gör att allt fler väljer gran istället för tall. Älgen äter till störst del tall men ytterst lite gran.

Norr om Dalarna planteras tall fortfarande i stor utsträckning, och inte minst den nyare arten contortatall som har god tillväxt i Norrland samtidigt som älgen inte skadar den där. Även i Värmland får den arten planteras, men här ger den inte samma tillväxtvinster och eftersom det finns så få får de också viltskador.

Även om de värmländska skogsägarna allt oftare väljer att plantera gran har efterfrågan på skogsplantor inte minskat. I början av 2000-talet började Lennart och Britta Lilliehöök fundera på att utvidga verksamheten. Efter stormen Gudrun i januari 2005 bestämde de sig och fick bråttom. Den våren fördubblade de odlingskapaciteten.

– Det har varit bra förhållanden sedan dess. Klimatet har varit gynnsamt och efterfrågan på plantor har varit stor. Nu är det ett litet underskott, före stormen var det ett litet överskott på skogsplantor.

Bland alla granplantor på Lysviks Bioplant finns det också en del ovanligare arter. Lärkträdplantornas långa mjuka ljusgröna skott syns på långt håll där de sticker upp ovanför de andra plantorna. Lennart berättar att det är ett mycket snabbväxande träd som han dessutom förutspår kommer att bli allt mer eftertraktat i takt med att det virket ersätter det impregnerade. Han är därför förvånad över att det är så få som satsar på lärk eftersom det troligen kan ge bra betalt.

Men den riktiga vinstmaskinen i skogen är masurbjörken, vars virke används till möbeltillverkning och inom konsthantverk. För ett välväxt träd med vacker masurmönstring kan skogsägaren få upp till osannolika 50 000 kronor kubikmetern. Enligt Lennart Lilliehöök är den dessutom relativt snabbväxande och kan vara mogen för avverkning före 45 år.

– Planterar man några masurbjörkar när man är mellan 20 och 30 år har man en skaplig pensionsförsäkring, säger han och ler.

Själv har han frösått masurbjörk i 20 år. I Finland använder man sig numera även av en metod att driva fram plantor ur vävnadskulturer. Han förklarar att det finns stor potential för virket, och tillgången är så liten att det främst säljs på Europamarknaden.

Tidigare var det ungefär 25 procent tallplantor och alla plantskolor drabbades hårt av underskott när efterfrågan sjönk kraftigt på kort tid.