Professor: ”Det är svårt att gardera sig”

Petter Asp är professor i straffrätt vid Stockholms universitet och har läst igenom tingsrättens dom för VF:s räkning. Han vill inte recensera domen men säger:

– När det gäller situationer där flera har varit inblandade eller närvarande så kan det ibland uppstå situationer där man helt enkelt inte kan visa vem som gjort vad eller vem som gjort något över huvud taget.

Men det behövs inte alltid. I stället kan det räcka med att bevisa att personerna utfört gärningen ”tillsammans som ett gemensamt projekt”.

Så dömdes det i Malexanderfallet. Och så har många dömts i betydligt mindre uppmärksammade rättsfall. Och så åtalades även de tre som suttit häktade för mord på Sven-Åke Erikssons son.

Men tingrätten ansåg att inte heller det gick att bevisa.

– I fall där det inte kan uteslutas att en eller flera personer är oskyldiga så leder kraven på bevisen ibland till att det meddelas frikännande domar.

• Vad anser du om det?

– På ett allmänt plan är det är naturligtvis otillfredsställande eftersom man slagit fast att en eller flera tagit livet av mannen. Och att man inte lyckas reda ut vem eller vilka måste vara oerhört frustrerande för målsägandena.

– Men det är en konsekvens av beviskraven i brottmål och att vi inte är beredda att ta för stora risker att döma någon som är oskyldig.

• Om man hade haft en annan rubricering på åtalet, exempelvis grov misshandel. Hade det ändrat något?

– Jag har inte detaljstuderat domen men så vitt jag kan se så tror jag inte det. Det råder ju en allmän oklarhet vad som hänt i lägenheten.

• Skulle man kunna hindra liknade fall genom att ändra lagen?

– I och med att man inte kan bevisa vad som hänt är det svårt att göra något åt en sådan här situation lagstiftningsvägen i alla fall om man vill upprätthålla en rimlig rättssäkerhet och inte döma personer som kan vara oskyldiga.

Flera av de misstänkta var kvar i lägenheten flera timmar med den svårt skadade mannen utan att slå larm. Men det finns ingen generell skyldighet att ingripa då någon befinner sig i nödläge.

– Personligen skulle jag inte ha något emot att det kriminaliserades men jag kan också se att det finns skäl emot.

• Vilka?

– Bland annat att det kan finnas risk att en sådan lag skulle kunna få folk att göra felaktiga ingripanden eller få dem att bege sig ifrån platsen i stället för att hjälpa till eller vittna. Sedan är det knappast så att en sådan lagstiftning skulle ha en särskilt stor praktisk betydelse.