Dramatik då Kil blev kommun

Det har snart gått sju decennier sedan Bengt Andersson började engagera sig i politiken för det som då hette Bondeförbundet. Han var alltså med redan vid den första kommunsammanslagningsvändan runt 1950, då närmare 2 500 kommuner minskades till dryga 1 000.

Ganska snart stod det dock klart att det inte förslog.

– Kommunerna fick ju mer och mer ansvarsområden och förväntningarna på bra service ökade. Vilket skulle bli svårt för de minsta. På 1960-talet kom länsstyrelsen med förslaget att Frykerud, Boda och Stora Kil skulle slås ihop – och jäklar vilket liv det blev. Inte så mycket från Boda i och för sig, de såg fördelarna lite mer, men väl från Frykerud.

Bengt Andersson som var kommunfullmäktiges ordförande i Stora Kil – och senare skulle fortsätta under ett par mandatperioder även i den nya ”storkommunen” – minns särskilt ett protestmöte i Frykerud.

– Jag och kommunstyrelsens ordförande Gunnar Olsson åkte upp till sockenstugan, och hade de haft baseballträn hade vi nog inte kommit helskinnade därifrån. Vi var inte populära. Ändå hade ju inte vi något att göra med förslaget.

I tiden sammanföll det hela med en enorm tillväxt i och kring Kils samhälle. Stora Kils kommun hade efter viss dramatik lyckats förvärva stora markområden kring Sannerud och det byggdes skolor, idrottsplatser, äldreboenden och bostäder.

Frykerudsborna befarade helt sonika att de framtida resurserna skulle stanna i huvudorten, till deras nackdel. Åren som ledde upp till sammanslagningen 1971 såg också de mindre kommunerna till att fördela ut det som fanns på kistbottnarna till diverse större eller mindre projekt på hemmaplan.

– Det tog bra många år innan Frykerudsfolket tinade upp, det var verkligen ingen hjärtlig samverkan på 1970-talet. Men nog kom deras farhågor på skam – det satsades en hel del i Fagerås, till exempel. Den stora smällen där kom ju när 45:an drogs om förbi samhället, menar Bengt Andersson.

Arrangemanget Kil hela veckan föddes 1972 med syftet att gjuta olja på vågorna och skapa en samhörighet i den nya kommunen. Bengt Andersson tror att det kan ha haft en betydelse:

– Jodå, och att det lever kvar än i dag är starkt. Jag har varit ute och tittat flera av dagarna i år, och det är riktigt trevligt. Men det får man nog till väldigt stor del tacka Ing-Britt Bergström för, hon är eldsjälen som får det att fungera.