Universitetet är sämst på forskning

Det är i universitetets interna redovisningsrapport med särskild fokus på forskningen som bilden blir mycket tydlig. Där har man samlat statistik inom en rad områden för att jämföra hur Karlstad står sig i konkurrensen med övriga universitet.

Svaret: inget vidare.

• Aktivitetsnivån, det vill säga hur mycket tid forskarstudenterna ägnar åt forskning: 63 procent (rikssnittet 71 procent). Trea från botten.

• Andelen extern finansiering till forskningen: 41 procent: Bara tre lärosäten kan visa upp lägre siffror. Om Karlstad legat på rikssnittet hade man haft 38 miljoner kronor mer i årliga intäkter.

• Antalet publicerade vetenskapliga volymer: bland de lägsta i landet, och ökningen under åren 2005-2010 var bara fyra procent. Örebro och Malmö, som också är relativt nya som universitet, ökade antalet publikationer med cirka 20 procent vardera under samma period.

• Citeringen, det vill säga hur många gånger forskning från universitetet citeras i andra vetenskapliga arbeten: långt under rikssnittet.

Till detta ska också nämnas att Karlstads universitet tappat mark i fördelningen av statliga forskningsmedel efter 2008. Då infördes nämligen en så kallad ”kvalitetsbaserad fördelningsmodell”, där bland annat de ovan beskrivna kriterierna tas med i beräkningen.

Utfallet: fyra procent mer i statliga anslag för Karlstad under åren 2009-2012. Rikssnittet: plus 16 procent.

Den dystra rapporten har gett upphov till en livlig intern diskussion inom Karlstads universitet, och en av dem som engagerat sig är professor Bengt Starrin. Han kommer också att ägna sig åt problematiken i sin VF-krönika nu på lördag:

– Många kan väl tycka att sånt här har väl ingen betydelse, men för ett universitets status och prestige är det enormt viktigt att vara med och visa framfötterna. Det får genomslag i vilka som söker sig till universitetet, vilka anslag man kan få och hur man uppfattas av omvärlden. Jag hoppas universitetsledningen tar detta på största allvar.

• Varför har det blivit så här, tror du?

– Svårt att säga, men åtminstone inom vissa områden tror jag högskolekulturen fortfarande hänger kvar. Man har inte fokus på forskning i första hand.

Universitetets rektor Åsa Bergenheim ser också allvarligt på läget, och hon sticker inte under stol med att det finns mycket att jobba med:

– Det är helt klart ett bekymmer, och det har hängt med i ett antal år. Vi klarade inte riktigt att ta tillvara det enorma uppsvinget under de första åren som universitet, och det är lätt att hamna i en negativ spiral. Mindre forskningsmedel ger mindre tid över att forska, och det ena förstärker det andra.

Klart är dock att saker och ting kommer att hända. Samtliga områden inom universitetets ramar ska analyseras grundligt, enligt rektorn. Målet: mer forskning, bättre forskning, mer spridd och citerad forskning.

Några konkreta exempel på åtgärder finns också listade i faktarutan här nedan.

– Jag hyser gott hopp, men det kommer att krävas målmedvetet arbete – och kanske också att vi tydligare tar ställning. Pengarna måste jobba där de jobbar bäst. Vissa områden kommer att få mer forskningsmedel, andra mindre, säger Åsa Bergenheim.

Hon fortsätter:

– Jag är helt övertygad om att vi redan om ett år ser en tydlig förbättring. När människor jobbar med rätt arbetssätt och tydligare struktur kommer det att bli en ketchupeffekt.