Tobias säger inte aj

Han pressar den trubbiga spetsen på metallstickan genom sitt yttersta hudlager på överarmen. När den gått igenom fortsätter han sakta men bestämt att pressa. Efter en kort stund övergår han till att vicka och gräva sig neråt med stickan i sitt eget kött.

Strålkastarna lyser. Ur högtalarna hörs säckpipor. Publiken är tyst.

Han trycker in två pinnar till. En dam i publiken får hjälpa honom att trycka igenom den sista - alltså göra utgångshålet.

Därefter tar han fram ett par brinnande facklor och rullar dem upp och ner över sina bara armar.

Efteråt är han glad. VF:s reporter och fotograf går närmare och ser att han en massa små vita ärr på sin kropp - och rätt mycket sot på armarna.

På ena armen sitter en klammer kvar från häftapparaten som han använde för att häfta fast tjugor och hundralappar på sig själv med i början av showen. Det blöder lite där på armen. Och på bröstet där hundringen satt.

– Begreppet ont handlar mer om att man är ovan vid vad smärta är.

Köra stickor genom huden har han gjort hundratals gånger.

– Man måste träna på att andas. Man delar upp smärtan i stationer. De flesta människor vet mer om sin egen bil än sin egen kropp.

Många hål blir det men bara lite blod. Tobias förklarar att det där momentet när det ser ut som om han gräver med stickan i huden är avgörande.

– Känns det som om du är kissenödig inne i huden är det ett blodkärl. Känns det som tandvärk är det en nerv. Jag tar mig runt dem.

Han kommer från Söderhamn, är allkonstnär och har uppträtt över hela landet - på allt från företagsaktiviteter till marknader och tatueringsmässor. Hans läromästare heter Ali Ben Hassan och Gilles Girardon.

Under helgens Tattoofest Värmland på Nöjesfabriken i Karlstad, som avslutas på söndag kväll, är han inhyrd som fakir och konferencier.

Att det är ett farligt jobb håller inte Tobias med om.

– Här vet jag exakt vad jag gör. Ett svetsjobb på en industri är mycket farligare.