Nye landshövdingen: "Känns stort"

Dessutom lättrörd: länsstyrelsekörens välkomstversion av Värmlandsvisan lockade en tår ur ögonvrån.

– Att en torparpojk från Krylbo kan hamna på en så fin post...det känns stort, säger Kenneth Johansson.

Det är dock långt ifrån någon bondslusk från skogarna som tar plats i hörnkontoret på länsstyrelsens tredje våning. Kenneth Johanssons resa från det enkla torpet har gått från socialhögskolan via chefsjobb på landstinget i Dalarna till mångårig riksdagsstjänstgöring.

Så sent som i våras utnämndes han till den sjätte viktigaste svenske makthavaren i vårdfrågor av tidningen Dagens Medicin.

Men nu är det alltså Värmland som ska uppta Kenneth Johanssons omsorger. Ett län som i mångt och mycket påminner om hans hemlän Dalarna, i såväl förtjänster som problem.

– Så är det, och en av mina allra största ambitioner är att verka för en hållbar utveckling i hela länet. Det gäller såväl socialt som ekonomiskt och ekologiskt. Vi människor behöver några saker för att må bra: jobb, hälsa och bra omgivningar. Det kommer att löpa som en röd tråd i mitt arbete.

• Du har genom åren skrivit flera motioner om att beskattning av naturresurser borde ske där de utvinns. Det borde tas väl emot i Nordvärmland, exempelvis?

– Ja, jag har drivit den frågan hårt i många år bland annat efter att ha sneglat på hur man gjort i Norge. Och det tror jag fortfarande på, det vore mest rättvist. Nu är jag inte politiker längre, men jag får väl hitta andra vägar att påverka. Bra, inarbetade kanaler har jag redan.

Vad ser då Johansson som de största utmaningarna för Värmland och sig själv framöver?

Tja, han konstaterar att det ännu är tidigt att hugga något i sten, först gäller det att sätta sig in i länsstyrelsens arbete. En turné till samtliga värmländska kommuner ska också bli av innan jul, och även ideella föreningar och organisationer kan räkna med besök.

– Men klart är att staten fortfarande har en viktig roll att spela för en bra utveckling i länet. Det jag kan bidra med är att samordna resurser, kraftsamla, se till att vi alla drar åt samma håll. Residenset ska ha upplysta fönster, det ska vara tillgängligt för alla med goda idéer.

• Länsstyrelsernas makt har urgröpts på senare år, regionerna har tagit över utvecklingspengarna till exempel. Vissa tror att du blir den siste landshövdingen. Hur ser du på det?

– Det kommer att bli förändringar framöver, helt säkert. Men jag har inte fått några som helst direktiv med mig uppifrån att jag ska fixa region åt det eller det hållet. Det är en fråga för regeringen samt Värmlands politiker.

– Om jag blir siste landshövdingen eller inte är heller inte intressant – jag tänker bara fokusera på att göra bästa tänkbara jobbet för Värmlands räkning. Det finns hur mycket som helst att ta tag i, från folkhälsofrågor till turism, förutsättningar för företagen och utveckling av glesbygden.

Flera gånger under presshalvtimmen återkommer Johansson till öppenhet och tillgänglighet. Han är noga med att kunna nås av gemene man, företag, organisationer och andra. Och det gäller även media.

– Jag ska granskas, helt klart.

• Då kan du ju spara oss lite tid. Vad har du för lik i garderoben?

– Åhå? Ja du...ett par fortkörningsböter. Men det är länge sen nu, och mycket allvarligare än så är det nog inte.

Fotograferna vill knäppa några bilder inne på nya kontoret, och Kenneth Johansson tar plats i en av de något bedagade mintgröna fåtöljerna. Tjock-teven bredvid är inte heller av årets modell.

Somliga nytillträdda tjänstemän skulle i det läget blåsa ut rubb och stubb.

Men inte Kenneth Johansson:

– Om jag ska göra något åt rummet? Det kan jag aldrig tänka mig, jag är inte särskilt mycket för nymodigheter. Jag har en tjock-teve hemma också. Jag tycker det är jättefint, och då ska vi inte tala om hur flott det är på residenset...