Karlstads ninjor åker till Japan

När ordet ”ninja” nämns är det inte otroligt att många drar tankarna till fyra muterade sköldpaddevänner i 1980- och 1990-talens gråa, mörka New York. Ninjutsun, som den gamla japanska militära metoden kallas, exploderade runt om i världen och många var nog de som lekte ninja med sina vänner.

Populärkulturen förde fram ninjorna från de dunkla skuggorna och utrustade dem med dräkter, vapen och filosofier. Allt som de mottagliga barnen och ungdomarna kunde anamma.

Solstadens Dojo har sitt ursprung från flera år innan ninjasköldpaddorna slog igenom. Och de finns fortfarande, i allra högsta grad.

– Vi är mellan 15 och 20 som tränar aktivt, säger träningsledaren Arne Elmlund.

När ninjafenomenet var som störst var de dock mer än tio gånger så många som tränade i den lilla källarlokalen på Kvarnberget. Ninjans uttåg ur populärkulturen har gjort att färre och färre valt att träna ”arten” Bujinkan Budo Taijutsu, eller konstformen som Arne benämner den som när han talar om den.

– På gott och ont, kan man väl säga. Dels är det skönt att vi är lite färre eftersom lokalen är ganska trång men samtidigt är det viktigt och nyttigt för oss att lära ut, säger Arne.

Tillsammans med Patrik Johansson, Peter Jansson och Jonatan Brunbäck, alla svartbältade, åker han till Japan på torsdag. Väl där ska de träna tillsammans med olika mästare, på japanska kallade shihans.

Både Arne och Patrik har varit där tidigare, och enligt Patrik är det ingen semesterresa som hägrar.

– Sist jag var där tränade jag två gånger om dagen i tio dagar. Så det blir tufft, definitivt.

Men det är inte bara det fysiska de tar med sig från resorna. Mycket handlar också om filosofi och tänkande.

– Vi åker till Japan för att få kunskap direkt från källan och vi anser det vara viktigt att hålla en tät kontakt med just Japan. Dels för att vi kan lära oss något nytt och dels för att behålla motivationen. Det finns instruktörer och tränare även i Europa och Stockholm men steget från Japan blir för långt då, säger Arne.

Allt rör sig alltså inte bara om att slå och sparka, till skillnad mot vad vissa filmer kan ha lärt oss. Ninjasköldpaddornas mentor, råttan Splinter, var dock en av de som försökte lyfta fram allt bakom det fysiska förfarandet.

– Det handlar ju om ganska varierad träning. Nu har vi till exempel en hel del flödesbaserad träning där vi tränar mycket på rörelser, avstånd och intentioner. Allt för att flödet ska komma till sin rätt. Att liksom ”fixa flowet”, få flyt i livet och en balans och harmoni i allt, säger Peter.

– Som Peter säger tränar vi mycket på att röra kroppen, också på ett sätt som får mig som person att må bra, utvecklar Jonatan.

– Vi stärker vissa sidor hos oss här på träningen som för att möta det som händer i livet i övrigt, fyller Arne i.

Det låter fridfullt och harmoniskt, men när träningen startar ser det ändå fullständigt livsfarligt ut.

De tränande tar varandras armar i grepp så att ljudet ett knäck av överarmsbenet hänger i luften, kastar varandra i mattgolvet så att det dundrar och drar slutligen fram svärd eller trävapen och höjer över de nu liggande ”motståndarna”.

Men trots att det må se och låta dödsläskigt är det ingen fara, försäkrar de.

– På de snart 30 åren vi hållit på här har det skett kanske sex, sju allvarligare skador. Man blir sällan skadad här, tvärt om så tränar man upp sig för att stå emot och för att kunna försvara sig, säger Peter innan han på nytt ger sig in i en strid med Jonatan.