Bowlinghallar döms ut

Det var efter ett par uppmärksammade dödsolyckor i England och Danmark som Arbetsmiljöverket förra året beslutade att inspektera alla Sveriges drygt 300 bowlinghallar. Hur ser egentligen säkerheten ut i utrymmena bakom käglorna?

Svaret blev inte upplyftande.

Inte en enda anläggning klarade inspektionen utan anmärkningar. Snarare handlar det om ganska grava säkerhetsbrister, enligt Arne Westerholm som själv undersökt bowlinghallarna i Örebro och Värmlands län.

– Det såg verkligen inte bra ut. Till och med de nyare maskinerna lämnar mycket i övrigt att önska. Till exempel påstår leverantörerna att de ska vara CE-märkta enligt EU:s säkerhetskrav – men det stämmer inte. Jag är uppriktigt förvånad att det inte hänt några allvarliga olyckor.

Alla bowlinghallar har fått en kravlista med åtgärder att vidta, inom två år från Westerholms första besök. Det handlar till exempel om att ”bygga in” maskinerna inom någon sorts skyddande burar eller väggar. Dessutom måste man se till att båda de maskiner som samsas om samma klotreturmekanism slås av om något händer och man måste in för att göra justeringar.

Relativt kostsamma saker, som synes.

Jonny Jönsson, bowlingansvarig på Nöjesfabriken i Karlstad som med sina 16 banor är största bowlinghallen i länet, anser att Arbetsmiljöverket är onödigt hårda i sina bedömningar.

– Det är självklart bra att vi får en granskning på säkerheten, men jag tycker det redan fungerar utan problem. Vi har moderna Brunswickmaskiner som är byggda så att strömmen till de maskiner som strular slås av automatiskt. Under alla år har vi inte haft en enda incident här.

Enligt Jonny Jönsson innebär det att den fatala olycka som inträffade i Danmark omöjligt skulle kunna upprepas hos dem. Man har dessutom tydliga rutiner för vem som får handskas med reparationer och justeringar.

Konsekvenserna av Arbetsmiljöverkets krav kan nu bli hårda, menar han:

– För vår del går det väl an, men det skulle inte förvåna mig om vissa mindre, privata hallar får slå igen. En kostnad på flera hundra tusen kronor kan bli för svår för de som lever på marginalen. Det finns också många hallar som ägs av kommuner, och de har väl heller inte så mycket på kistbotten.