Allt fler vill sprida aska – gärna på personliga platser

Det är till länsstyrelsen som den som vill sprida ut askan efter en anhörig ska vända sig. Och här växer högen av ansökningar sig större för varje år.

Att sprida askan efter en anhörig på annan plats än en begravningsplats blev tillåtet redan 1958 men det var länge som få nyttjade möjligheten. Länsstyrelsen i Värmlands statistik sträcker sig tillbaks till 1989, då fick man in tre ansökningar. År 2000 var antalet 14. Förra året kom det in 47 ansökningar och under det första halvåret 2010 så har 26 ansökningar inkommit.

Den allra största delen av ansökningarna beviljas. Får någon avslag så beror det på att den plats man vill strö ut askan på inte anses lämplig för ändamålet, berättar Ingrid Olsson som handlägger ärendena på länsstyrelsen. Det är enklare att få tillstånd ute på vattnet. På land finns det en praxis som säger att platsen för utströendet måste vara minst en kilometer från närmsta byggnad.

– Det vanligaste är att man vill strö ut askan på någon sjö i anslutning till bostaden eller sommarstugan. Man väljer oftast en speciell plats som den avlidne tyckte om, säger Ingrid Olsson.

Varför det blir allt vanligare kan man än så länge bara spekulera kring, någon forskning finns inte. Ingrid Olsson tror att det kan ha att göra med att fler gått ur svenska kyrkan och inte längre känner tillhörighet där. Men framför allt tror hon att det beror på att det blivit mer känt att möjligheten finns. Hon får medhåll av Bo Forslund, informationschef på begravningsbyrån Fonus med en mångårig bakgrund i branschen.

– Jag tror att det främst handlar om ringar på vatten. Ju fler som gör det, desto fler får reda på att möjligheten finns. Sedan så kan det ha att göra med att folk vill ha en mer personlig plats än till exempel en minneslund där askan från tusentals personer kan finnas, säger han.

Han ser paralleller mellan människors önskan att få sin aska utströdd och att bli begravd i en minneslund.

– Det är väldigt många som tycker det är viktigt att inte vara till besvär för sina efterlevande, säger Bo Forslund.