Sjukvårdens historia i ny bok

Landstinget fyller 150 år 2012. Med anledning av det har den förre sjukhusintendenten i Arvika allmänt skildrat hur sjukvården tog form i Sverige och i synnerhet hur den gestaltat sig i Värmland.

Det är en historik som tar sig tillbaka till medeltiden och klostersjukvården.

– Kyrkorörelsens betydelse för sjukvården kan inte överskattas. Den var väldigt pådrivande och väl var väl det, påpekar Gösta.

Han har valt att beskriva sjukvårdens framväxt i kronologisk ordning. Från kloster till jordegummor och sjukstugor, den första uppförd i Årjäng 1869, dess uppgradering till delade och odelade lasarett, det första värmländska lasarettet i Filipstad som invigdes 1773 och senaste förädlingen av Centralsjukhuset.

Samt landstingens tillkomst efter kommunalreformen1862.

– Vad man efterlyste var en samlad ordning för hälsa och sjukvård på regional nivå, och faktiskt med den beskattningsrätt som existerar än idag.

Den valde Värmland att börja tillämpa 1874. Dessförinnan finansierades verksamheten med en särskild sjukvårdsavgift.

– Det kan förvåna, men ända fram till 1959 skedde det med en viss andel av brännvinsförsäljningen i landet.

Landstingen hade också till uppgift, förutom att ansvara för lasaretten, att utse ledamöter till riksdagens första kammare.

På hundra år hade sjukvården förändrats radikalt sedan Kongliga Serafimerlasarettet, som öppnades 1752, varit det enda i Sverige.

– Det brukar sägas att Värmlands första lasarett låg i Stockholm.

Men där fanns bara åtta vårdplatser med den betjäning som även skulle inkludera det då svenska Finland. Patienterna kunde få ligga två i samma säng.

– Det var förstås orealistiskt.

Det femte lasarettet i Karlstad skulle med tiden uppgraderas till länssjukhus. Det uppfördes 1905 sedan de fyra andra kritiserats för dålig hygien och sanitära förhållanden.

– Den framstående lasarettsläkaren Per Clarholm fick en betydelsefull roll för utvecklingen av sjukhusen i hela länet.

Med utbildning av sjuksköterskor som en väsentlig del.

– Den första kursen genomfördes 1907. När utbildningen 1911 utökats till två år krävdes att sjuksköterskorna tjänstgjorde minst två år vid någon av länets sjukvårdsinrättningar.

Gösta Olofsson beskriver i samband med det ett problem som alltjämt består. Inhyrning av personal.

– Kring förra sekelskiftet rådde brist på sjuksköterskor vid lasarettet i Karlstad. Det löstes genom att hyra in dem från Sophiahemmet i Stockholm.

– Lika litet som hyrläkare är en bra lösning var det att hyra in sjuksköterskor då.

Förändringarnas tid har Gösta Olofsson under 30 år som verksam inom sjukvården deltagit i.

Som kuriosa har han också ägnat den väldokumenterade boken hälsobrunnarna uppmärksamhet, liksom Alma Andersson vid Nya åkeriet i Karlstad. Dåtidens hästdragna ambulanser försåg hon med såväl gummihjul som mjuka fjädrar.

Devisen till patienten var: ”Grufva Dig icke öfver sjukdom. Landstinget hafver resurser”.