Kontraster väntar på flyktingboende

Inbördeskriget rasar i Syrien.

– Min fru och våra barn blev kvar, berättar Khalid.

Han flydde landet, kom till Sverige den 21 september och hamnade i Glava, bland ett 70-tal asylsökande med skiftande bakgrund.

Ingen av dem vill egentligen vara här.

– Ingen plats är bättre än mitt eget land. Det var förfärligt att lämna Somalia, förklarar en ung kvinna.

Hon kan se glad ut, men gråta med hela kroppen.

– Det går inte att hantera känslorna, men på något vis måste jag.

Inbördeskriget i Syrien drabbar skoningslöst, folk skjuts ihjäl, deras hem bombas. I ett av dem bodde Khalids familj.

– Jag har inte en aning om var min fru och våra fyra barn befinner sig, säger Khalid.

– Jag vet inte ens om de lever.

Han anstränger sig för att behålla fattningen.

Mustafa flydde från Somalia, hamnade i Grekland, blev bestulen och har i två år sökt sig vidare. Han hoppas återknyta kontakten med föräldrarna och syskonen när han fått plats i Sverige. Om han får det.

– Jag vill för det första lära mig svenska, säger och han tar fram ett litet anteckningsblock där han – med hjälp – skriver ner svenska fraser:

”Jag heter Mustafa”

Glava är det första han ser av Sverige, förutom transiten i Kållered.

– Det är fint här, men var är alla människor, undrar Mustafa från Somalia.

Svensk landsbygd är en ny erfarenhet. 23-åringen har gått landsvägen fram och tillbaka, passerat butiken, macken, skolan och kyrkan, och vänt tillbaka till förläggningen.

Centrum i Glava är inte större än så, omgivningarna har så mycket mer att erbjuda.

Men hur ska de kunna veta det? Var de är?

– Vilken del av Sverige, undrar kvinnan från Somalia..

Vi ritar en karta. Hon får klart för sig på ett ungefär var Glava ligger, mitt i Sverige, nära Norge.

Inom två månader kommer de asylsökande att kallas till Göteborg för personliga intervjuer. Sedan får de vänta på besked, om att få asyl eller skickas tillbaka.

Till oro, risker, krig och mord i lönndom.

– Varje gång jag gick till affären fruktade jag att det vara sista gången jag såg mamma, berättar Abdirisak, 24.

Han klarade inte av att bo kvar i stridens hetta, i Kismayo där militären från Somalia och Kenya tagit ifrån islamistmilisen al-Shabab kommandot över hamnstaden.

– Man visste inte vem man kunde lita, ungdomar mutades för att slåss istället för att studera.

Det blev den bisarra kontrasten till att dela en cigarett med en kompis på gatan.

– Vi rökte aldrig varsin när vi träffades, utan samma.

Det var den ljusa sidan.

Den mörka: otryggheten och faran att bli skjuten.

– När jag lade mig för att sova visste jag inte om jag skulle vakna nästa dag.

Ödet har tagit 100-talet asylsökande till Glava. Sex personer kan få dela rum i förläggningen. I den präktiga matsalen på herrgården serveras mat tre gånger om dagen.

De har inte fler kläder än de har på sig, men behöver varmare plagg för vintern. Hos Migrationsverket kan de ansöka om klädbidrag och nu har Röda korset och sparbanken i Arvika startat insamlingar.

– Folk är vänliga i Sverige.

Landet de ställer sitt hopp till.