Det fräser om gubbstruttarna

Doften av strömming lägger sig i köket på Kyrkebyskolan i Arvika. Men det osar lite också, om stekpannor och tio gubbar på matlagningskurs.

De vrider inte ner värmen i första taget.

– När filéerna blir guldbruna är de klara, påpekar kursledaren Rosita Törner.

Kesella och grovkornig senap blandas ihop som fyllning mellan flundrorna.

– Man får provsmaka med fingret, försäkrar Allan Larsson.

Det är klart han gjorde.

– Blanda hälften strömjöl, hälften rågmjöl, fortsätter kursledaren.

Hon driver på i köket. Två timmar har gubbstruttarna på sig: Sex kvällar. På begäran hos PRO.

– Parallellt pågår cirklar i akvarellmålning, handarbete, digitalfoto och om hamnutvecklingen i Arvika, berättar studieledare Lars-Åke Wickman.

Friskvården aktiverar pensionärer. 66 nya medlemmar har anslutit sig till PRO i år.

Potatisen kokar. De ska göra mos av den. Stampa med varm mjölk, smör, salt och peppar.

– Vi är som Werner Vögeli, skojar Rolf Nyhrén.

Humor är en smakfull ingrediens i matlagningskursen för pensionerade gubbstruttar. Det hörs på namnet.

Mat är angeläget.

– Man lagar inte med samma energi sedan man blivit ensam, säger Sven-Erik Karlsson.

– Det är bekvämare att köpa färdiglagad mat och värma den, fortsätter Gösta Beckius.

– Eller om jag går ut och äter.

Spiskamraten Allan Larsson säger att Gösta ska sluta med det. Om det ska vara någon idé med kursen.

Och visst har Stig Nordling en poäng:

– Hemlagad mat känns bättre för välbefinnandet.

Robert Hammarlöf snitsar till dukningen. De äter, som erövrade av lusten för hemlagat.

– Ta av gurkan, den har varit inlagd i 30 minuter, säger Claes Axelsson.