Tveksamt om det blir nya vargar i Värmland

Naturvårdsverkets del i uppdraget från regeringen om hur den svenska vargstammen ska förstärkas genetiskt, handlar om att hitta lämpliga områden för utsättning av varg och var vargarna ska tas ifrån.

I den delrapport kring projektet som presenterats i dagarna diskuteras frågan om buffertzoner. Naturvårdsverket anser att det bör läggas en tio mil bred buffertzon från den norska gränsen och österut, samt från utsläppsområdena till renskötselområdet.

Verket säger också att det inte bör finnas några fysiska hinder i form av sjöar eller motorvägar i utsläppsområdet och att man även bör ta hänsyn till antalet fårbesättningar och före­komsten av rovdjursstängsel i ett sådant område. Dessutom bör utsläpp ske på mark som tillhör större skogsägare som även ska ge tillstånd till utsläppet.

Men för värmländskt vidkommande är den tio mil breda buffertzonen vid den norska gränsen av störst intresse. Buffertzonen innebär att det bara är länets östra delar som kan komma ifråga för utsättning av varg.

– Då återstår det inte så mycket utrymme att sätta ut varg i Värmland, dessutom har vi mycket revir här ändå och risken finns ju att vargar som sätts ut blir ihjälslagna av sina kamrater, säger Lars Furuholm.

Regeringens bedömning är att 20 vargar ska ha införlivats i den svenska vargstammen vid utgången av 2014. Lars Furuholm konstaterar att det kan bli färre, men inte fler och att det finns ytterligare ett problem att lösa, nämligen bestämmelserna kring hur man får flytta varg.