”Jag hoppas man tycker att jag har försökt göra något bra”

– Det har skapats en bättre stämning, mer av samarbete och samhandling. Det viktiga var inte bara att ersätta jobb, utan att bestämma vilken väg vi ska gå i Värmland – vilken strategi vi ska ha för att kunna konkurrera.

Medan det som hände med försvaret inte var oväntat, så kom finanskrisen nästan som en blixt från klar himmel – ”i början av hösten 2008 var det nyanställningar, och så försvann det 1500 jobb i Arvika praktiskt taget över en natt”, beskriver Eva Eriksson det som hände.

– Dagen då telefonen ringde och jag fick det beskedet är den mest dramatiska under de här åtta åren.

Eva Eriksson menar att det tidigare arbetet med nedläggningen av den militära verksamheten kom till nytta när den nya krisen kom.

– Vi hade satt oss ner och gått igenom vad vi hade i Värmland, lärt känna varandra och kunde samarbeta – myndigheter, kommuner, regionen och andra. Ibland kanske vi själva undrade vad vi satt och pladdrade om, men förut var länet mycket mer splittrat. Nu var det lätt att samla aktörerna, kommunerna tog initiativ. Tidigare hade vi aldrig klarat av situationen så pass bra som vi gjorde.

– Vi hade upptäckt att vi hade många små och medelstora företag som hade visioner, men många av dem kände inte varandra. Om ett företag fick en order som de inte klarade av så visste de inte att det fanns ett annat företag i grannkommunen som de kunde samarbeta med.

Eva Eriksson talar engagerat om de värmländska företagsklustren: Paper Province, Stål & Verkstad, it-klustret Compare och de spirande samarbetena inom turism och livsmedelsproduktion.

– När man talar om kluster i Bryssel så talar man om Värmland! Det här har jag varit med och påverkat. Stål & Verkstad bildade vi i en tid när alla sa att verkstadsindustrin inte skulle finnas längre. Värmländska produkter har högt renommé i många länder i världen, värmländska företag är framgångsrika och avsätter många miljarder till svenska staten, påpekar hon.

Hon talar också varmt om Karlstads universitets betydelse. Att hennes gamle partikamrat, utbildningsministern Jan Björklund (FP), är svalt inställd till att satsa på de mindre och nyare universiteten är hon inte glad över.

– De små universiteten är viktiga, de arbetar i balans mellan den akademiska forskningen och det omgivande samhället, och jag tror man får en stark output av det man sätter in i de mindre universiteten. Jag har svårt att förstå att man inte ser detta.

Eva Eriksson vill att samarbetet mellan näringsliv och universitet ska gå vidare genom det skapas vad hon kallar en ”science park”, som företagen kan vända sig till när de behöver kvalificerad akademisk hjälp.

Även Region Värmland får beröm för att ha stött universitetet, och Eva Eriksson passar på att säga att det är ”en myt” att hon och regionrådet Tomas Riste skulle ha haft svårt att dra jämnt.

• Om de många förlorade jobben under den plötsligt uppflammande finanskrisen är det minne från Värmland som etsat sig fast hårdast hos dig, vilket är då det roligaste?

– Jaa… Kanske alla möten med både arga och glada kommunalråd! Jag har känt mig väl omhändertagen av värmlänningarna och lämnar dem med saknad och lite vemod. Jag har själv en inneboende övertygelse om att allt ordnar sig, det är kanske därför jag har trivts. Men ligga i måste man som landshövding i Värmland, folket är en salig blandning… Jag hoppas man kommer ihåg mig och tycker att jag har försökt göra någonting bra.