Massor med dans i stan

Anna, född och uppväxt i Karlstad, numera bosatt i Berlin, är i full färd med att producera sådana danspromenader för olika städer. Med hennes instruktioner och musik av Thomas Chousos i mp3-lurarna kan man hittills röra sig runt i Berlin, Göteborg och Borås. Stockholm och Reykjavik står på tur.
– För det här har jag fått ett arbetsstipendium av Karlstads kommun, berättar hon, där hon står utanför Uno och lånar ut mp3-spelare under dansfestivalen Abundance.
Under de tre dagar festivalen pågår kan man välja att göra danspromenaden i grupp eller på egen fot. I framtiden ska det gå att låna en mp3-spelare på turistbyrån – eller att själv ladda ner filen från nätet.
– Meningen är att det ska bli en liten upplevelse: man ska se, höra och känna stan på ett nytt sätt, förklarar Anna.
Men de som sitter på kanten till vattenspelet vid bibliotekshuset, rör sig mot och från varandra i slow motion, ritar mönster med vattnet – de har inga lurar i öronen. De är irländskorna Maeve Collins och Maria Kerin, och gör ett platsspecifikt dansverk. Ena gången följs de av en videokamera, nästa gång står en dator uppfälld intill dem, med deras tyska kollega Alexandra Boettcher uppkopplad via skype.
Deras verk har med de nya sociala kontaktytorna att göra, och på post-it-lappar uppmanas publiken att göra mobilinspelningar av föreställningen och skicka dem till Marias kompis…
– Folk tycker att det är svårt och konstigt, framför allt att det inte är någon musik till, konstaterar festivalpiloten Linnea Erikson, som fungerar som en länk mellan dansare och publik.
Festivalen har dragit igång lite försiktigt. I solen vid Värmlands museum sitter Kristina Kleinert från Arvika med tre egna barn och ett ”lånat” och viker lotusblommor av papper i väntan på nästa kvartslånga framträdande intill spegeldammen; ”Lotusträdgården” kallar de mycket riktigt sitt program.
Ute på gräsmattan står någon på huvudet: yogaträning inför ett framträdande inne på Uno – där än så länge Magdalena Eriksson rör sig till Nana Akoto Bruces rytmiska trummande. ”Kete” heter dansen från Ghana, som får framföras av en hövding eller drottningmoder.
– Och jag är faktiskt en drottningmoder, i en liten fiskeby i Ghana, förklarar Magdalena Eriksson överraskande sedan hon tackat för applåderna från den lilla skaran på åskådarplats.
Ett omväxlade festivalprogram – ja, verkligen!

En stunds koncentration. Csilla Nagy yogatränar i väntan på sitt framträdande på Uno.

Magdalena Eriksson är drottningmoder i en fiskeby i Ghana. Det ger henne rätt att framföra Ketedansen till Nana Akoto Bruces trummor.

Alla ska med! Till och med fredsmonumentets kvinna har fått benvärmare.