En annan verklighet

Niklas ”Pix” Bodin är nämligen bra på marknadsföring också. Det är inte alltid det där går hand i hand. Alldeles för många begåvade och mångårigt utbildade konstnärer är lika usla på att framhäva sig själva som på att räkna plus och minus – alltså att få ekonomi i verksamheten.
Niklas har inte gått några som helst konstnärliga utbildningar. Han har inte försökt ansluta sig till något konstnärskollektiv, är bekant med väldigt få målande värmländska kolleger. Men i cybervärlden känner han sig som hemma, ansluter sig till olika forum, snickrar egna hem­sidor där publiken inte bara kan bläddra sig igenom hans galleri utan också se filmsnuttar om hur han jobbar. Han hittar nya sätt att visa vad han gör och att sälja resultatet, som på kaffemuggar och i böcker. En modern representant för en ny generation konstutövare, tänker man. En effekt av galleridöden – eller en bidragande orsak till den?
”CV är ett överskattat påhitt” skriver han i sin presentation på konstnärssajten Svenska konstnärer, och fortsätter: ”Sällan eller aldrig säger det något om personen i fråga och är således ingen garanti för kvalitet”. Visst har han en poäng där. Men avsaknaden av CV kan förstås även ha att göra med att han inte har så mycket att skryta med i fråga om konstskolor och prestigeutställningar…
– Ja, kom igen när jag har haft några, skrattar han.
Nu har Pix alltså hyrt in sig i galleriet på Almars gård strax utanför Karlstad. Tillsammans med Jenny Stake, som han delar ateljé med på Herrhagen, har han vernissage där på lördag och ställer ut under en vecka.
Hans målningar, säger han, har sitt ursprung både i barndomens många mardrömmar och i sånt som han lägger märke till i vardagen. Han lagrar bilder i huvudet, eller fotograferar. Men när fotona blir till måleri förvandlas de gärna, med revor eller flikar till en annan verklighet än den vardagliga.
– Jag skriver mycket små korta grejer också. Mycket av det jag målar bottnar i det som jag skrivit. Det är väl mitt sätt att hantera livet.
Sammanfattningsvis kan man gott säga att hans måleri är surrealistiskt. Och nog kan han hålla med om att Magritte och Dalì är konstnärer han lagt märke till – även om han som sagt inte intresserat sig för konsthistorien. Magrittes pipa (som per definition inte är en pipa), vita molntussar och rumsstora äpple går inte att bortförklara.
– Nejdå, jag har gjort några pastischer. Men jag försöker ändå skapa något eget, säger Pix.
Niklas Bodin var 21 år och ”en ganska normal fotbollskille” som tröttnat på idrotten, när han åkte och hälsade på några bekanta i Oslo 1991. Där satt en kille och målade, och ett nytt intresse var väckt.
– Jag iväg och köpte färger och dukar, beskriver han.
Några första konstnärsår tillbringade han i Halmstad, där han hyrde en gammal fabrikslokal tillsammans med vänner.
– Det var häftigt, som att byta liv, att bli pånyttfödd. Helt plötsligt blev jag uppmärksam på små grejer som jag inte lagt märke till tidigare. Bara en sån som att höra koltrasten!
Men att satsa på en konstskola var inget som föresvävade honom, ”jag ville vara ostörd”. Till Värmland kom han 1994 för att utbilda sig till SO-lärare; i huvudsak har han sen jobbat inom särskolan, och gör det nu på Forshaga lärcenter.
Däremot visade han sitt måleri lite här och där, på ställen där folk rörde sig: bibliotek, Café August, någon hotellfoajé…
– Sen gjorde jag ett uppehåll med måleriet i fyra år, en konstpaus! Bland annat därför att jag fick en liten dotter. När jag sen drog igång igen blev det en verklig explosion, förklarar Pix.
– Just nu känns det som om jag skulle kunna måla på minst halvtid.
I höstas ordnade han en egen tvåveckorsutställning på Galleri Almar, och lät också släkten i Enköping ”få så de teg” med en utställning där. Framgångarna höjde självförtroendet ytterligare. Senare i år väntar såväl Norge som Konstnärernas höstsalong på Kistamässan. Han och ateljégrannen Jenny gör sällskap dit också.
Precis som på utflykten från Herrhagen ”till gränslandet mellan verklighet & märklighet”, alltså till Almar. Hög tid att börja packa!

Att sälja har inte varit grejen. Måleriet har varit ett sätt att sitta och hantera mitt tänkeri, säger Niklas ”Pix” Bodin. Vilket inte hindrar honom från att marknadsföra sig såväl på nätet som strax på Galleri Almar.

Händerna är bästa redskapet, säger Pix, och justerar den uppslukande vågen.