Familjen Danielsson passiv när kylan kommer

Vi befinner oss på Mons Backe i Kil, där byggivern kom av sig något i samband med ekonomikrisen i fjol. Då var dock Lennart Danielsson redan i full gång med bygget av det som skulle bli sonen Claes nya hus.
Och inte vilket hus som helst.
Passivhus byggs enligt principen extrem isolering – den diametrala motsatsen till att elda för kråkorna, om man så vill. Bottenvåningen på familjen Danielssons hus är en halvmeter tjock, i lättbetongsten och frigolit. Isoleringsfolien måste förbli helt tät.
Uppvärmningen? Den sköts alltså via spillvärmen från hushållsapparater, vitvaror, tv, från solvärmen som kommer in genom fönstren och i liten mån från de boendes kroppsvärme.

Byggmetoden är än så länge ny i landet. Ett fåtal projekt för flerfamiljshus har genomförts, bland annat fastigheten Seglet på Orrholmen i Karlstad, men bara en knapp handfull enfamiljsbostäder står i dag färdiga.
När VF kommer på besök hos Lennart Danielsson och hans fru Marianne är det några få plusgrader ute, men inne är det varmt och gemytligt. Och tyst.
– Det är behagligt på så sätt, vi får inte in några ljud utifrån. Luften är också väldigt bra, på kvällen när man lagt sig får man en sval fläkt av ventilationen då och då, säger Lennart.
Huset stod inflyttningsklart i påskas, men efter bara några månader erbjöd sonen Claes föräldrarna att köpa. De var trötta på sin 1970-talsvilla på Dalliden och slog till. Eftersom Lennart, Claes och brodern Mattias byggt huset själva blev det inte så blodigt – lite drygt två miljoner kronor.
– Efter att ha räknat lite på det blir det inte mycket dyrare per månad. Uppvärmningen blir ju enormt mycket billigare – runt en tusenlapp i månaden – och dessutom slipper man oroa sig för allt underhåll på en gammal villa, säger Marianne Danielsson.
Claes, som jobbar som byggnadsingenjör på Sweco, är också nöjd. Han såg bygget mycket som en läroprocess, en praktisk övning i de teoretiska sammanhang han arbetar med till vardags.
Han kan absolut rekommendera passivhus till den som går i byggtankar:
– Javisst, men det är några saker man måste tänka på, säger han och listar det viktigaste:
• Var ytterst noggrann med isoleringen – ingen fukt får finnas kvar i stommen. Eftersom det blir så tätt ökar risken för mögelproblem.
• Byggkostnaden blir fem-tio procent dyrare på grund av att mer byggmaterial krävs och att det ännu är en ny byggmetod.
• Sätt gärna in en kamin för riktigt smällkalla vinterdagar. Familjen Danielsson har en täljstenskamin i köket som mer än väl förslår. De har dessutom ett värmeelement i ventilationen som slår igång om temperaturen sjunker under 17 grader.
Till det kommer ett par praktiska bekymmer. Dels att det kan bli varmt inomhus under varma somrar, dels att fönstren immar igen på vintern.
– Men det behöver inte bli något problem. Om man skärmar av fönstren på somrarna lite och/eller öppnar upp för korsdrag klarar man värmen bra. Kondensen på rutorna kan man minska genom ett litet utsprång över fönstren, säger Claes Danielsson.
Fördelarna är däremot uppenbara, anser han:
– I och med att vi inte behövde ansluta oss till fjärrvärmen här sparar vi in den extra byggkostnaden på tre år. Sedan är det vinst varje år – och energipriserna kommer ju knappast att minska...
Flera stora byggföretag i startgroparna – men kritiker varnar för mögelrisken

Flera stora byggföretag ligger i startgroparna för passivhusprojekt.

Men det finns kritiker – byggmaterialet är för dyrt, risken för mögel stor och miljövinsterna tveksamma, anser de.
Sedan början av 2000-talet har några områden med flerfamiljshus byggts enligt passivhusmodellen, men nu planerar både NCC och Skanska för större projekt, bland annat i Stockholm.
Några farhågor har dock rests. Somliga pekar på merkostnaderna för materialet och mögelfaran i att bygga så tätt isolerat, andra på att miljövinsterna kanske inte blir så stora i slutändan.
Anna Joelsson, forskare inom ekoteknik och miljövetenskap på Mittuniversitetet jämförde i sin avhandling passivhusen i Lindås och ett 1970-talshus som värms upp av fjärrvärme.
Hon kom fram till att de senare påverkar miljön mindre, om man ser till helheten. Detta eftersom passivhusen åtminstone delvis och indirekt värms upp med direktverkande el.
Den svenske ”gurun” på passivhussidan är arkitekten Hans Eek, som bland annat ritade bostadsrättsområdet Tuggelite i Skåre på 1980-talet. Han tillbakavisar kritiken:
– Vad gäller mögelfaran är det enkelt. Det är snarare så att man minskar riskerna, eftersom man måste vara noggrann att få det torrt och tätt. Materialkostnaderna är visserligen lite högre, men inte mer än att man snabbt tjänar in det på de klart lägre uppvärmningskostnaderna.
Anna Joelssons forskning är Hans Eek väl insatt i, och han har haft flera diskussioner med henne. Själv anser han att jämförelsen som gjorts är som mellan äpplen och päron, då husen har olika uppvärmningskällor.
– Dessutom är Lindåshusen inte så lyckade att jämföra med. Allt fler som bygger passivhus väljer solceller och/eller fjärrvärme för kompletteringsvärmen och i den jämförelsen är man helt överlägsna ett vanligt hus.