L som i Lowrider

– Jag brukar vara lite nervös för att gå i något när jag kör i 90 på motorvägen, man vill ju inte gärna lämna motorn bakom sig, säger David Ferm om sin sänkta Bubbla.
Lowriders är bilar som har fått sin fjädring ändrad för att bilen ska ligga så nära marken som möjligt. Bilen David Ferm kör har ungefär tre centimeter fri höjd från gatan till den lägsta punkten på bottenplattan.
– Bilprovningen har inga regler för exakt höjd, men det är ju en fördel om man kan komma upp på liften, säger han.
En vanligt sommarkväll dröjer det inte länge innan en bil som uppenbarligen är någons pärla glider runt ett hörn i Karlstad. Bilar hör sommaren och Värmland till på samma sätt som myggor och gôtt. Långsamt rullar bilarna förbi, det ska finnas tid att noga studera detaljerna som finslipats under vinterhalv­året.
Från början kommer begreppet lowrider från Kalifornien. Unga mexikanare, nyss hemkomna från andra världskriget, var först med att sänka sina bilar. De letade upp billiga, pålitliga bilar – då fanns det ett överflöd på Chevor. Klass­iska märken att modifiera är de stora amerikans­ka, men det är ganska vanligt i Europa att lokala märken som Volvo och VW Bubblor sänks, eftersom tillgången på amerikanska bilar kan vara begränsad.
David Ferm har märkt en tydligt skiljelinje mellan de som gillar lowriders och inte.
– Det finns de som tycker det är fränt och så finns det de som tycker att man är en idiot. Min fru gillar inte det jag håller på med. Det blir att man uppfattas som spritt galen när man tycker att det bästa som finns är att spendera en helg i garaget.
Tommy Klavhed kör en runda runt Karlstad för att bjuda på känslan av att sitta i en bubbla en torsdagskväll i juli. Regnet öser ner och vädret är så långt i från crusingväder som det är möjligt på sommaren. Bubblan skumpar fram på Karlstads gator. Men lågt är det.
– Man toksänker ju inte för att få bättre komfort utan det är för utseendets skull. Grejen är att få den så låg som möjligt, säger Tommy Klavhed.
Fläktsystemet är urplockat. Rutan immar igen och han får anstränga sig för att se ut.
– Det ska vara soligt, varmt och gôtt när man är ute och åker. Så att man kan veva ner sina rutor.
Tommy Klavhed har byggt bilar i uppemot 25 år. Första bilen skruvades ihop när han var 17. Han har fått mindre tid med åren – att baksätet är utlyft och har fått ge plats åt en barnstol vittnar om de förändrade prioriteringarna.
Bilen har Tommy haft i fem år men han erkänner att lite fusk ligger bakom. Den var färdig­modifierad när han köpte den, han har bara behövt hålla den i form med att byta ut förslitningsdelar. Den är putsad och blänker i strålkastarljuset.
Den totala motsatsen till bil har David Ferm. Vid första anblick ser den sönderrostad ut och redo för skroten. Men skenet bedrar enligt honom själv.
– Tanken är att det ska se ut som en gammal skrotbil som man bara fortsatt att köra. Men i själva verket tog det en vintersäsong att ordna till den. En talande sak då det gäller min bubbla var att den inte fick en enda anmärkning på besiktningen.
David Ferm har hållit på att meka med folkvagnar i tio år och bubblan har han kört i tre år.
Lowriders är ofta klassiska bilar från 1950-talet som är låga till att börja med. Det är vanligt att modifiera bilar från 1940-talet och till och med 1960 talet.
– Poängen med lowriders är att det ska vara uppseendeväckande bilar och att det ska se fränt ut. Jag har inte sett en enda hög bil som jag tyckt varit snygg.
För de unga mexikanarna som var först med att sänka sina bilar i Kalifornien var sänkta bilar ett snyggt sätt att markera sitt utanförskap i samhället. Då som nu var attityden grundläggande.
– Det är kaxigt att ha en sänkt bil, säger David Ferm. Sen skiter jag i om det är praktiskt.
De många motorträffarna och grupperna som bildats är ett sätt för de motorintresserade att träffa likasinnade.
– De flesta stänger ju in sig i garaget på vintern och träffas om sommaren för att kolla in varandras bilar.
Motorträffarna blir en chans att få uppskattning för allt slit som lagts ner på bilarna. Till träffarna hör det också till att åka i kortege genom stan, lågt och långsamt. Ingen missar ett tillfälle att visa upp sin bil.
– Det är ju givetvis för att folk ska se bilarna. De flesta av oss har ju åkt runt Karlstad tre miljoner gånger så det är ju inte för att komma ut och se stan som vi gör det. Det är kul att se folk vända sig om och peka.

Trots ösregn visar gänget i Meanbugs stolt upp sina ögonstenar. Kravet för att få vara med i föreningen är att bilen ska vara sänkt. Från vänster: Anders Tollesby, Tommy Klavhed, David Ferm, Mikael Brolin, David Nordqvist, Erik Nyman.

MATTIAS SÄVENSTRAND