Måndag, 26 juni - vecka 26
Ledare

Att krossa en hel familj

Det var outhärdligt plågsamt att se polisförhören med femårige Robin och sjuårige Christian i del två av SVT:s dokumentärserie. De avslutande och avgörande förhören i del tre var ännu värre att följa. Det var ren tortyr.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Det går att ha synpunkter på hur Dan Josefsson gjort sitt reportage. Det var fult och ohederligt att ge de inblandade poliserna fel förutsättningar inför intervjuerna. Det blir som vanligt mycket av Dan Josefsson själv i reportagen och misstanken om att vissa delar som inte passar in i dramaturgin har valts bort finns där.

Men det vi får se är ändå så övertygande att det gör ont. Under tre timmars skakande tv växer en rättsskandal och ett polisiärt haveri fram.

Resultatet är förfärligt. Beslutet att peka ut Robin och Christian som skyldiga till mordet på fyraårige Kevin på mycket lösa grunder krossade en hel familj. Det är en tragedi för alla inblandade parter, inte minst för Kevins familj som nu får såren upprivna igen, snart 19 år efter att deras son mördades.

Det fanns inga vittnen och ingen teknisk bevisning. I stället smulade polisens egen tekniker sönder trovärdigheten i den berättelse som polisen gick ut med.

Det fanns inget erkännande, inte någon gång under de drygt 30 pressande förhör pojkarna utsattes för. Bara en rad osammanhängande påståenden som polisen försökte väva ihop till en trovärdig historia. Hjälpen från ökände psykologen Sven Å Christiansson att plocka fram bortträngda minnen fungerade heller inte. Två misslyckade vallningar med pojkarna band inte ihop det scenario polisen ville ha.

De slutgiltiga förhören är ett enda stort tjänstefel av poliserna. De utsätter barnen för psykisk misshandel, femårige Robin i två timmar, den två år äldre brodern Christian i fyra och en halv timme. Det är förhörsledarna som med påtryckningar, hot och ledande frågor försökte pressa fram ett erkännande från ett ensamt barn. Det kom aldrig.

När förhörsledarna i tv-programmet återigen får se de avgörande förhören erkänner de att de gjorde fel, lade ord i barnets mun och lovade att om de höll med skulle allt vara över. Det som sades i förhören hade därför inget värde, barnen ville bara få ett slut på alltihop. Det är en ringa tröst att det inte skulle gå till så här i dag.

Det fanns ett hårt tryck att klara upp mordet. Den första teorin om en pedofil sprack, den andra där två tonårspojkar misstänktes och utsattes för olaglig övervakning av polisen höll inte heller. Det blev den tredje varianten om små barn som dödar ett annat barn som fick bli lösningen.

Brödernas pappa Weine ger i tredje delen en tänkbar förklaring till varför polisen kom fram till slutsatsen att Robin och Christian var skyldiga:

– Det känns som att vi är en svag familj. ”Dom här tar vi. Nu lägger vi ner utredningen.”

Bara tanken att det har gått till så gör det hela om möjligt ännu värre. Nu återupptas förundersökningen om mordet, som kan ge bröderna ett juridiskt frikännande. Än har vi inte sett slutet på den här tragedin.

Rätta oss
1 / 1

Bröderna var bara fem och sju år gamla när polisen pekade ut dem som ansvariga för mordet på fyraårige Kevin. Sedan dess har de levt sina liv i hemlighet. De har inte förrän gett sin bild av det som hände. Foto: Privat/SVT

Aktuell artikel (1 av 8)
Att krossa en hel familj

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!