Rappt, roligt men ojämnt

Schyffert är den som har strukturerat upp de nu scendebuterande tv-profilernas show Jakten på den försvunna staden, och att duon har stor respekt för honom är tydligt. ”Man skulle kunna säga att han är bäst i Sverige på det här”, sa Fredrik i en intervju med Expressen nyligen.

Showen går ut på att Filip och Fredrik tillsammans med den lokala publiken ska luska ut vad som gör just deras stad speciell i en tid av likriktning – eller Waynes Coffeefiering som de uttrycker det. Men Jakten på den försvunna staden visar sig vara lika mycket berättelsen om deras vänskap, om hur de fann varandra på en fest i Stockholm, två lantisar med samma hatkärlek till sina uppväxtsorter.

Just de historierna är obetalbara, det är vasst och rappt men samtidigt varmt och underfundigt. Filip och Fredrik när de är som bäst. Den ene pladdrar på medan den andre då och då sticker in med kul anekdoter eller dissar, och sidospåren är aldrig långt borta.

De högt ställda förväntningar verkar bli infriade.

Det visar sig också att duon mycket riktigt varit ute på ett litet fältarbete i Karlstad tidigare under dagen, bland annat för att snappa upp vad det snackas mest om just nu (Wermland Forever konstateras det). Stadsrundan skildras precis som mycket annat under showen effektivt med egna bilder. Filips imitationer av stans många statyer är kul, för att inte nämna deras möte med killen som kommit till stan enbart för att köpa en slaskrensare (!). Typiskt Filip och Fredrik att lyfta in något sånt.

Men så var det det här med att hitta det speciella med just Karlstad, att hitta en kommunslogan. Där får duon det lite svårare med flytet. På en whiteboardtavla (80-talsvarianten av äpple s, som Fredrik fyndigt kallar den) skriver de tillsammans med publiken upp förslag på vad som utgör stans kärna. Majoriteten av publiken tycker att det typiska med Karlstad är att det är så vattentätt, någon annan att det kommer så många japanska turister hit. Den slogan som sedan kommunpolitikern Åke Pettersson får plocka med sig är ”Karlstad – det är kanot!” (okänd japan). Det känns lite fattigt faktiskt.

Något som även drar ner helhetsintrycket på föreställningen är de något haltande musikaliska numren som duon bjuder på, texterna där har inte riktigt den komiska udd som man förväntar sig av Filip och Fredrik.