Intimt och övertygande

Det handlar om Huvudet högt, låten Plura skrev efter att hans mor gått bort och Andersson med musiker (vi ska återkomma till dom) gör en hjärtkramande tolkning.

Det slår mig att låtens titel även ganska bra beskriver Pernilla Andersson som artist och kompositör. Det är inte bara det att flera av hennes låtar tycks handla om styrkan att inte ta skit. Pernilla Andersson tar för sig på en scen, hon vill hela tiden se sin publik (ber om mer ljus över åskadarplatserna) och ryggar inte för att presentera några av sina låtar som hits.

Efter medverkan i Melodifestivalen i vintras, hårt turnerande under våren och sommaren och höstens uppdrag i TV3:s visserligen tokfloppande True Talent har Pernilla Andersson tagit det stora klivet och blivit folklig. Det var väl egentligen bara en tidsfråga för artisten som genom åren provat sig fram på både svenska och engelska, landat i det förstnämnda och nu tagit P4 med storm genom det som lite tråkigt kan beskrivas som typisk svensk pop.

Jag hör till dem som tycker att den här typiskt svenska P4-popen kan vara rätt tradig. Just därför blir kvällens konsert en av höstens trevligare överraskningar, och det beror till stor del på hur låtarna framförs.

Med sig på sin lilla miniturné har Pernilla Andersson, förutom den säkra gitarristen Fredrik Rönnkvist, som varit vid hennes sida sedan länge, geniet Dan Berglund (e.s.t, Dan Berglunds Tonbruket). Tillsammans framför de Anderssons egna låtar och väl valda covers på ett väldigt intimt och övertygande sätt. Det blir avskalat men samtidigt kläs många av låtarna med spännande arran­gemang. Och att man avslutar med Olle Ljungströms Jag och min far, det är en fin bonus.