Måndag, 24 juli - vecka 30
Nöje

Babylycka försenade barndomsdrömmen

Först fick trummisen barn. Sedan blev en av gitarristerna pappa för andra gången. Och så fick basisten tillökning. Mitt i allt stod The Bombhappies med en egen barndomsdröm och ett album som aldrig blev klart. I kväll firar de att det blev det till slut.

Artikeln fortsätter efter annonsen

 

The Bombhappies sångare Joel Bergqvist är nervös. På gränsen till övernervös till och med. I kväll ska Karlstadskvintetten, som sedan ett tiotal år tillbaka är baserade i Stockholm, fira releasen av albumet A Good Fire på Kägelbanan.

– Det är ett ganska stort ställe som i alla fall tar in 350 personer. Jag hoppas att det kommer folk nog, säger Joel.

2007 släppte The Bombhappies debutalbumet Ok ok ok ok ok ok ok. Bandet var inne i ett flow och hade snabbt ett 40-tal nya låtar att välja mellan när det var dags att spela in uppföljaren.

– Vi uppfyllde vår barndomsdröm och valde att investera i en inspelning i Silence-studion i Koppom. Vi var i där i tio dagar under 2009 och spelade egentligen in allting utom vissa gitarrsolon. Sen skulle vi bara börja mixa skivan...

Då blev trummisen Johan Nordlind pappa till en dotter som föddes två månader för tidigt.

– Sedan, när det hade lagt sig, då fick Linus (Vive, gitarrist) en son till. Och sen fick Andreas (Westling, bas) barn. Vi är ett väldigt demokratiskt band som inte kan få igenom något om inte alla är med. Och helt plötsligt hade det gått fyra år. Jag har själv inga barn men har väl nu förstått att det tar upp en del tid, säger Joel.

Eftersom medlemmarna även har heltidsjobb vid sidan av musiken fick det sista arbetet med skivan helt enkelt skjutas på framtiden.

– Nu är det bara extremt skönt att den är klar. Nuförtiden har vi ett eget skivbolag, vi gör själva all promotion och roddande. Till den här spelningen har vi tagit in en kör, en synt och ett filmteam som ska spela in en video. Det är svårt att få tiden som finns kvar efter jobbet att räcka till, säger Joel.

I recensionerna som följde efter släppet av bandets debutalbum jämfördes The Bombhappies ofta med amerikanska alternativrockband från 1990-talet. Joel Bergqvist håller med om liknelserna.

– På den nya skivan hör man nog våra musikaliska rötter ännu tydligare. Vi är 34 bast och lite mognare i soundet. De som lyssnade på musik under tidigt 90-tal brukar referera till REM och det har väl med min ganska mörka röst att göra också. Men när jag pratar med morsan så tycker hon att vi låter som Beatles.

A Good Fire är tänkt som en metafor för skogsbrand, berättar han.

– Skivan handlar lite om det, att bränna bort allt gammalt och se något nytt komma upp. Våra ungdomsår är över men istället för att deppa över det är vi glada över det nya som finns istället, säger Joel som inte vill bli uppfattad som ”nån deppig gubbe”.

– Låttexterna på skivan är ju skrivna under 2009 och kan uppfattas som ganska deppiga. Som tur är har det gått fyra år och nu är allt bra. Låtskrivande är ett klassiskt verktyg för att komma över saker, säger han.

Rätta oss
1 / 1
The Bombhappies firar släppet av sitt nya album på Kägelbanan i Stockholm i kväll.
Aktuell artikel (1 av 1)
Babylycka försenade barndomsdrömmen

Dela på facebook

Läs Värmlands Folkblad i digitalt format - redan idag

Du får dagens, gårdagens eller förra veckans tidning - direkt i din mobil eller surfplatta

Jag vill prenumerera!