Återvinning med skrattgaranti

Regissören, Suzanne Carling, är dock ny i sammanhanget och hon har med sig en spännande sketchensemble där fyra av sex skådespelare gör Cabarydebut. Magnus Berg och Anne-Lie Örnborn har i år fått sällskap.

Här finns scenvana Eva-Mi Tapper och 17-årige Johannes Mogren, som står för ett mycket moget agerande trots sin unga ålder och drar ner många skratt med sina nyanserade rolltolkningar. Lena Karlsson, som med stor trovärdighet gestaltar såväl valkyrian som värmlandsbonden och inte minst Jocke Bergqvist, som visar sig vara en riktig toppenvärvning av Cabary och troligen är en saknad man på Kristinehamns revyscen.

Föreställningen innehåller en väl avvägd mix av lokala och nationella angelägenheter. SJ och diethysterin finns med, precis som nyetableringarna i Välsviken. Även kulturkonkurrenten får sig en känga. Och den som missade Wagners opera Ringen får här en god chans att uppdatera sig.

Cabary cook-along får finbesök av tv-kockarna Per Morberg och Leila Lindholm i klockren gestaltning av Jocke Bergqvist och Lena Karlsson. Här får vi lära oss hur man lagar den bästa ekologiska maten, eller? Numret är en av kvällens höjdare.

I början av andra akt hakar Cabary på vampyrtrenden och förlägger handlingen till Deje. Agerandet tillsammans med fantastiska kostymer, koreografi och musik gör detta till något av det snyggaste och bästa jag sett i revyväg på väldigt länge.

Glädjande är att Per Steffensen inte bara basar över orkestern utan också gör några utmärkta insatser i sketcherna under kvällen. Med honom på scen som extra kugge hade ensemblen känts helt komplett. Men Cabaryveteranen Magnus Berg är stabil på sin post och visar till exempel hur det förmodligen hade sett ut och låtit om Eric Saade varit värmländsk raggare i rockiga Têtt & lär.

Sånginsatserna är överlag stabila. Tyvärr försvinner dock texten i en del av sångerna och stakningar gör att poängerna går förlorade på vissa håll. Några nummer tenderar också att bli i längsta laget medan andra nästan känns lite oklara poängmässigt. Men som helhet är det högklassigt. Tempot är högt, humorn är direkt och publiken är med på noterna.

Cabary levererar, oavsett om det handlar om graviddansande prinsessor eller utomjordingar på charter. Finalen är oerhört välklädd och där knyts återvinningstemat ihop. Och Cabary får gärna återvinna nästa år igen, för det här vill vi se mer av.