Tomma rum ska fyllas

Men bortåt ett dussin konstnärer är på plats och har börjat leta efter platsens ande.

En målare har levererat ett antal burkar färgrester, en grönsakshandlare skänkt vitkål och morötter – Kilsborna visar både nyfikenhet och uppskattning över det främmande inslaget.

– Den här gången känns ortsbefolkningen mycket mer med på banan, säger Inez Edström från Göteborg, som tidigare varit med på samma ”konstnärsläger” i Tranås och Malmberget, och ger äran åt Kils kultursamordnare Anna Åberg och den anställda projektledaren Anna Lidberg, själv bördig från Skoghall.

De båda har ägnat våren åt att förankra projektet, som arrangeras av en rikstäckande förening utan stora egna resurser.

Kilsbostäder har ställt upp med tomma lägenheter, kommunen har fixat fram cyklar, bilar och konstnärsmaterial, och lånar också ut några sommarjobbande ungdomar att hjälpa till med det praktiska. För att inte tala om själva rummen, Scans gamla slakterilokaler, perfekta för den här sortens förutsättningslösa skapande!

Solareturen i Karlstad sponsrar med både bohag och material som det kan bli konst av.

Linnea Hausander från Stockholm vill ha mer:

– Vi vill ha lokalbefolkningens historier om Kil, både berättelser och bilder, som underlag för en offentlig målning som vi ska göra i tunneln under järnvägen och som ska heta ”Sagan om Kil”!

I samband med första vernissagen nästa helg ska målningen vara klar, så det är lite bråttom med bidrag. De kan antingen mejlas till saganomkil@gmail.com eller skrivas ner och lämnas i biblioteket.

Resultaten av konstnärernas arbete ska alltså inte enbart visas i slakterilokalerna, utan lika gärna ute i samhället.

Och alla hundra ska inte vara på plats samtidigt. Högst 25 är det som ryms i både arbetslokaler och i de fyra lägenheterna i området Gränderna, och högst fyra veckor får någon stanna. 25 personer i fyra lägenheter – visst går det!

– Man kommer ju hit med inställningen att leva i kollektiv. På det sättet lär man känna varandra mycket bättre, säger Inez Edström.

– Ja, det är lite av tjusningen. Man blir inte så ensam i sitt projekt utan kanske i stället involverad i varandras, menar Carolina Ljungström, Stockholm.

– Ofta har man nog en hum om vad man vill göra redan när man kommer hit, man har sin nisch. Men man vill inte heller låta bli att bli inspirerad, säger Jens Thoresson, Kungsbacka, som är med i Tomma rum för första gången.

Än så länge är det enbart svenskar som installerat sig i slakteriet, men på anmälningslistan finns också folk från Storbritannien, Albanien, USA och Indien! De flesta deltagarna är mellan 20 och 30 år, någon har tagit med sitt barn. Åtminstone ett par är etablerade konstnärer, andra mitt inne i sina högre konststudier, åter andra i Inez situation:

– Jag har gått en förberedande konstutbildning, men nu läser jag sjuksköterskeprogrammet och ser detta som en kreativ paus.

Ingen värmländsk konstnär har bokat in sig. Men de värmländska kulturorganisationerna erbjuds turas om att husera i ett rum; Film i Värmland blir först. Och i ett par andra rum huserar studieförbundet Vuxenskolan, i färd med att dokumentera slakteriets historia.

Från och med den 30 juni och varje lördag till och med 18 augusti släpps allmänheten in på vernissager. Och det kan också bli fler öppna arrangemang, som annonseras på webbplatsen www.tommarum.se.

I samband med första vernissagen blir det också en paneldiskussion, där organisationen Tomma rum presenteras. Konstnärerna hoppas och tror på stor uppslutning – utifrån det intresse man redan märkt.

– Är det kanske en typiskt värmländsk inställning? funderar Jens Thoresson.