Till minne av pappa

Boken släpptes i fredags och firades med fest i gårdens för tillfället tomma potatislager. Anna Wilén läste sina dikter, kompositören och musikern Hans Granström spelade specialarrangerad pianomusik. Han är gift med Olga Magnusson som tagit vackra foton till boken och även formgett den. Olga, tidigare känd som porträttmålare i Karlstad och i den egenskapen utställare i potatislagret på samma gård.

Ängebäck Trädgård är nämligen inte bara ett företag för odling och försäljning av potatis, jordgubbar och lite andra grönsaker. Bakom namnet finns en släktgård – sen ungefär 250 år – med mycket liv och rörelse.

– Pappa bjöd in till sitt liv så länge han levde, och han bjöd också in till sin död. Det var aldrig något hyschhysch, säger Anna Wilén.

Från första stund, det där telefonsamtalet på bokens sidan sju, var det fritt att prata om både sjukdom och det som komma skulle. ”Inte är det tråkigt/ att prata om döden/ Den angår oss alla/ hela tiden” skrev hans dotter.

Pappa som varit stor och stark och trivts som bäst på sin Ferguson – den som Anna nu tänker finns i hans himmel – orkade mindre och mindre. Ett par perioder vårdades han på numera nedlagda sjukhusavdelningen Gläntan, men han dog i sin säng därhemma.

– Han levde så länge han nånsin kunde, säger Anna.

– Det var stort, rikt och sorgligt.

Han dog på ”gammaldags” vis med familj och vänner kring sig; ett barnbarn somnade bredvid honom när han slutat andas, andra barn prydde hans krage med rosenblad. ”Färdkost skickade vi med/ äpplen och älskade potatis”. Ett dygn fick han ligga så och tas avsked av.

Ett litet foto på den döde illustrerar dikten Farväl.

Anna Wilén lade ner sina dikter i skrivbordslådan, arbetade vidare på gården som hon sen dess driver, plockade upp dikterna igen efter sex sju år och visade dem för vänner – som uppmuntrade henne att försöka publicera dem.

Flera skrivarkurser senare skickade hon dem till vännen Olga Magnusson och frågade om hon ville ta några bilder till dem.

Förra sommaren installerade sig Olga i en ateljé på gården, i vintras kom hon på återbesök. Och så blev det en fotodiktbok av projektet, sen Skårebaserade Votum förlag nappat och nu bekostat en upplaga om 3 000 böcker!

Jodå, visst har Anna Wilén skrivit dikter förr. Redan i ungdomen, då hon sjöng i samma kör i Skårekyrkan som Olga Magnusson, hände det att hon läste upp några av dem. Ibland har hon också gjort det vid kyrkans gudstjänster.

– Men det är inte alla som vetat att det är jag som skrivit dem!

Nu är hon inbokad för att läsa sina nyutgivna dikter i Skårekyrkan i början av oktober.

Sen vill hon gärna göra det i olika sammanhang, som vid kurser för personal i landsting och kommuner, eller kanske vid anhörigträffar.

– Boken kanske kan vara en hjälp för andra att prata om sånt som känns svårt, hoppas Anna Wilén.