Succén med män som objekt

Hon sitter i bilen in mot Karlstad och berättar att den 45 år gamla texten är full av tvära kast mellan eufori och mörker, klarsynthet och fullständig paranoia, ironi och allvar.

– Man kan hålla med i ett resonemang en lång bit och sedan tänka: ”Nej, nu hoppar jag av.” Eller så går man inte med på det hon säger men när hon har malt om det åtta gånger så tänker man: ”Ja, men så är det ju.” Du måste tänka efter själv. Det är häftigt med en text som har den förmågan, säger Andrea Edwards.

Hon är noga med att understryka att besökarna får tolka föreställningen som de vill. Hon berättar om feminister som tar texten helt bokstavligt och om gubbar i slips som tar allt som satir. Hon berättar om en kvinna som sa att hon inte höll med om allt Solana skrev men att ”Jag kommer att tänka på hur jag tänker” och hon berättar om den ensamma yngre mannen som satt helt tyst hela föreställningen och sedan skrek att den var skit.

Föreställningen är alltså Scum-manifestet rakt av, i Sara Stridsbergs översättning, och Andrea Edwards förklarar att när hon väl hade fått idén försökte hon engagera andra till föreställningen. Men det var svårt eftersom hon inte hade några pengar. Då valde hon och Erik Holmström att göra det gemensamt som en lågbudgetproduktion, med honom som regissör, trots att de precis hade inlett ett förhållande.

– Han gick igång på alla cylindrar, mer än jag faktiskt.

De startade ett samarbete mellan hennes Counterforce Produktion och hans Turteatern och sökte ett ekonomiskt stöd från kommunen. Istället för att få avslag eller bifall fick de order om att komma på ett krismöte. I två timmar fick de förklara hur de tänkte hantera den kontroversiella texten. Sedan fick de stödet.

Men det stannade inte vid det. De lät en rad referensgrupper se föreställningen före premiären. Bland annat var Rädda barnens ordförande där och när uppsättningen väl hade haft premiär och det blev bråk om den gav han dem sitt stöd.

För bråk blev det. Och värre ändå. Andrea Edwards blev mordhotad och polis har fått bevaka en del av föreställningarna. Hon konstaterar ändå att våren blev lugnare än hösten och vintern. De kanske har tröttnat, gissar hon.

Men även om det blev bråk och polisärenden så utvecklades uppsättningen snabbt till en succé. Under det år som har gått sedan premiären har de spelat den närmare 100 gånger och de vann både kritikernas och publikens hjärtan – och de fortsätter att spela den.

Nu är det en text som går ut på att män är biologiska olyckor som bör utrotas – Scum ska utläsas som Society for cutting up men (förening för att skära upp män). Den innehåller drastiska lösningar på problemet med kvinnornas underordning.

Men Andrea Edwards konstaterar att formuleringarna inte är nya. Det har dock varit män som har beskrivit kvinnorna på detta sätt. På förställningens programblad citeras en rad kända män. Som Strindberg: ”Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!”

Uppdelningen mellan män och kvinnor återkommer också i hur publiken behandlas. De separeras åt. Kvinnorna på ena sidan, männen på den andra. Kvinnorna har bekväma stolar med kuddar, männen får obekvämare stolar. Och publiken är en del av föreställningen – Andrea Edwards agerar med den.

– Det är lite som ett experiment för att se hur man reagerar. Männen blir främst objektifierade, och det är de inte så vana vid.

Kvinnorna har dubbelt så många platser som männen, ändå är det kvinnoavdelningen som säljer slut och mansavdelningen som är svår att fylla. Och precis så är det på kvällens föreställning i Karlstad. Det är något Andrea Edwards beklagar.

– Det är väldigt sorgligt att så många män tror att det är farligt att gå dit.