Ikonen som skulle hedras -eller...?

Förvirringen verkar total i den affär som från början lät rätt enkel: Kristinehamn låter uppföra en skulptur av Bengt Olson, Kristinehamnsonen som blev Pariskonstnär och som omsider uppnått ikonstatus på hemmaplan.

Javisst, helst orimligt låter det väl inte – även om det redan finns offentliga spår efter honom på några platser i stan, spår som för övrigt uppenbarligen är dåligt kända även av dem som borde känna till dem.

Det skulle inte behöva motiveras med övertoner som att ”Bengt Olson är en av de konstnärer som gjort flest utsmyckningar och monument i Paris” eller överdrifter som att han är en ”världskänd konstnär”. Citaten är hämtade från uttalanden av politiker och tjänstemän i Kristinehamns kommunhus, byggda på vad man nog kan kalla myter.

För att ta reda på hur väl de stämmer räcker det att vända sig till Paris och dem där som verkligen har överblick och vet; jag kan tipsa om en mejladress. Och jovisst, Bengt Olson har som få svenska konstnärer fått ett flertal beställningar på offentlig konst i Frankrike, många parisare har säkert sett hans utsmyckning i betongen vid öppningen av vägtunneln under Saint Cloud-parken men få vet vem som gjort den, i övrigt finns det mesta av hans hand i förorterna. Hans storhetstid var 70- och 80-talen. Paris är en synnerligen konstnärstät stad. Kort sagt: i dag är han inte känd av en bredare fransk allmänhet, inte heller i konstkretsar.

Vilket inte motsäger att han är en spännande och skicklig målare! Eller förringar hans stora engagemang i födelsestadens konstliv, med insatsen som ”kopplare” mellan kommunen och Carl Nesjar som kronan på verket. Ja, för det var ju Picassos kompis norrmannen Carl Nesjar Bengt Olson var bekant med, inte den spanskfranske mästaren själv; det där har också tenderat att bli en myt.

Så hur gick det nu till när Kristinehamns ledande män bestämde sig för att hedra sin konstnär med ett monument högt som ett femvåningshus – eller om det var konstnären som ville hedra sin hemstad? Blev han ombedd eller erbjöd han sig? Det beror på vem som uttalar sig i medierna.

Ville han sälja eller ville han skänka – och om det var kommunen som ville hedra honom: tiggde man alltså hans medverkan, ett gratisjobb?

Ett fåtal initierade vet, eller tycks egentligen inte veta. ”Vi måste förstås ta kontakt med Bengt Olson och skriva ett avtal”, säger kommunchefen. Nu – sen BO i onsdagens NWT avslöjat att en tredjedel av kommunens beslutade kostnad om 1,5 miljoner ska gå till honom själv, och i gårdagens Värmlandsnytt upprepat samma sak: 600 000 kronor är hans arbete värt. För vare sig kommunchefen eller kommunstyrelsens ordförande hade ju en aaaning om att det var så det var tänkt!

Och så förvånade de sig över att det fanns politiker i fullmäktige som ansåg sig fått veta för lite innan de 1,5 miljonerna skulle klubbas …