Holgersson griper tag från första stund

Nils Holgersson i yurtan är allt det Västanå teater är bra på när de är som bäst. Fantastiska kostymer, starkt fysiskt uttryck och en fast förankring i folkloren.

Redan från första sekunden greppar Nils Holgersson i Tomas Åhnstrands gestaltning tag i mig och etablerar sig med hjälp av ett gevär som "bad boy". Snart möter vi även Mårten och det ska erkännas att recensenten börjar gråta när Akka och hennes följegäss första gången flyger in över scenen - så vackert är det!

Det är otroligt hur man kan få in så mycket rörelse på futtiga fyra-fem kvadratmeter men trots yvigheten finns hela tiden en total kontroll och balans- som publik behöver jag inte oroa mig för att få ensemblen i knät, trots att de tar ut svängarna. Kostymer, masker och attribut är inte bara vackra utan också smarta och fantasieggande - varje karaktär blir tydlig och bytena känns inte ens.

Det är välspelat överlag - eller nja, visst märks det att musikerna Jonas Brandin och Oskar Reuter inte är skådisar men de duger och kompenserar mer än väl genom sin följsamma och uttrycksfulla musik. Tomas Åhnstrand imponerar eftersom han ska klara att förvandlas från skitunge till en god och klok ung man på lite mer än en timma - OCH han ska göra det tre decimeter från publiken som kan se minsta misstag. Han gör det väldigt bra liksom Jacob Fahlstedt i sina olika roller varav tre är djur - gåsen Mårten, räven Smirre och örnen Gorgo. Han är utmärkt på att få fram och variera en karaktär, möjligen undrar jag hur mycket han har umgåtts med verkliga djur i sitt liv...

Men pojkarna får ursäkta, det är Adriana Savin som stjäl showen. När hon låter Akka lägga rätt en vinge med en liten axelrörelse eller är den förälskade grågåsen Dunfin blir jag totalt hänförd. Hennes fysiska uttryck är så exakt kontrollerat och fullödigt att jag måste kalla det världsklass.

Det finns några ögonblick i föreställningen då illusionen bryts - då Smirres öde berättas i stället för att spelas och då Akka på sluttampen håller något litet brandtal om natur&miljö skorrar det lite konstigt för mig men det förlåter jag lätt för helheten i det övriga. De finurliga tekniska spellösningarna i det begränsade utrymmet roar och imponerar och som sagt - regin har lyckats med att få en otroligt läcker balans mellan musik, rörelse och tal.

Nu är vi 90 personer i yurtan varav åtta barn... och detta ska vara en för skolelever? Knappast, vuxna har minst lika stor behållning av den här föreställningen. Den är en upplevelse för alla sinnen.