Här är det tanken som räknas

Konceptkonst blev med tiden Helene Edgrens väg att gå, sen hon lämnat både Ekshärad, gymnasieårens Hagfors och bild- och formlinjen på Kyrkeruds folkhögskola i Årjäng bakom sig.

– Min syster började på Kyrkerud och tyckte att jag skulle göra det också. Men där var det mest att pröva på olika material. Egentligen var det först vid Nordiska konstskolan i Finland, i Kokkola, som konstbiten blev viktig för mig, berättar hon.

– Där ägnade vi oss åt ett djupare filosofiskt tänkande, och jag fick ett starkare sug efter det konceptuella.

Sen kom hon ”med skräckblandad förtjusning” in på konsthögskolan i Malmö, och tog examen där 2006. Nu bor hon och sambon i Arlöv, mellan Malmö och Lund – och hon har sin försörjning som kyrkogårdsarbetare!

– Jag är omgiven av döden, konstaterar hon och syftar alltså även på den jagande sambon och det han tar med hem.

Fast älgtänderna som ersätter urtavlan i gökuret på Konstfrämjandets vägg har hon faktiskt fått av mormor.

– Det var flera år sen. Ofta samlar jag på mig material, och så får jag se vad det blir.

I bakgrunden finns alltså en tanke, eller snarare en tankekedja.

– De ämnen jag håller på med är stora: makt, kontroll, naturen och människans relation till naturen. Det leder vidare till den mänskliga naturen, vad vi kan kontrollera, den fria viljan, gott och ont och hur det gestaltades förr i världen.

– Det är där den mytiska varulven kommer in.

Varulven har hon målat i vitt på vitt, i relief och storformat. Den har också lämnat spår på en stol och pall som ingår i installationen.

Men Helene Edgren tecknar och fotograferar också; många sådana tvådimensionella bilder ska upp på väggarna innan vernissagebesökarna släpps in.

– Jag tänker att det ska se lite skissartat ut, som att processen är igång, att man ska se flödet och varifrån mina influenser kommer. Därför har jag inte ramat in dem utan bara nålat upp dem.

Teckningarna är omväxlande abstrakta och konkreta, en del porträtt. Allt i svartkrita, tusch och blyerts.

– Ingen färgexplosion precis, skrattar Helene.

– Jag kan sträcka mig till att ha med lite blått …

Hon har ställt ut separat förut, i Malmö, Lund, Göteborg – och Kramfors, som gav henne ett stipendium. Förra året medverkade hon i Hagfors konstförenings höstsalong.

– Men det är första gången jag har separatutställning i Värmland.

Den öppnas i dag och pågår i tre veckor.